Denna första dag i den åttonde månaden av 2011:e året.
Idag råkade jag söka ett jobb. Det bara föll sig så. Och sedan öppnade jag mappen "Cv o skit" i Mina Dokument och tog tag i uppdaterandet av referenslista, arbetslivserfarenhet, språkfärdigheter och annat som utan tvekan hamnar under kategorin svårt att sammanfatta. Det har stått på min att-göra-lista sedan januari. Eller på alla de listorna jag haft sedan dess, och det är ett par stycken.
Omvänd ordning kan tyckas, för ja, jag sökte jobbet först och öppnade dokumenten sen. Jag mejlade bara först och var lycklig för som sagt min arbetsabstinens är långt gången, vitt spridd och vida förtalad. Nu vet även de att jag älskar att servera. För det gör jag, har jag kommit fram till.
Varför mappen med CV och liknande papper även är benämnd skit är mest för att det är så förbaskat svårt. Texten ska vara så kort och jag har så mycket att säga och det är så tråkigt med uppstaplade ord som inte ens till bråkdelens procent beskriver det som arbetet eller anställningen eller resan innebär. Subjekt predikat. My ass. Jag gillar ord och att busa med ordföljder - men gud förbjude! Mejlade CV:t till mamma istället så får hon agera handledare.
Annars lägger jag negativ energi på att vara arg på min kropp som är likvärdig med någon som är 60 år utöver de mina. Ljumsken ska bråka för tillfället så hissen upp och ingen promenad, ingen gratis friskisutegympa, inte ens en cykeltur och tanken om att gå och simma imorgon är kanske inte den klokaste heller. Det är ruskigt hur mycket vi böjer på ljumskarna ska jag be att få tala om.
Bortom det fysiskt negativa har även en abstarkt verklighet fått ett konkret sammanhang idag. En vandring (med lite vilsegång - ja, det var här ljumsken började protestera efter helgens sitta-och-prata-aktiviteter) mot studenternas hemvist i Flogsta resulterade i två olika nycklar, paserkort och personlig kod. Alla varianter på hur magnetremsan på kortet kan användas och slutligen öppnande till ett eget litet sött rum. Numer bor ett par foton, en orange tygblomma och alla mina handdukar på de bokhyllor som var uppskruvade längs de grådaskiga tapeterna på nummer nio. Våning två.
Tågen mot Nyköping går inte ofta dagar som dessa från nordligare håll. Imorgon ska jag banne mig springa. Eller i alla fall gå. Och skala av ord på CV:t. Nytt sim-kort har jag stoppat i mobilen så den kanske till och med fungerar. Tänka sig.
Idag visade jag hur de (fantastiska) blå automaterna på tågperrongerna fungerade. Det var uppskattat.
Vad blir det imorgon?
Omvänd ordning kan tyckas, för ja, jag sökte jobbet först och öppnade dokumenten sen. Jag mejlade bara först och var lycklig för som sagt min arbetsabstinens är långt gången, vitt spridd och vida förtalad. Nu vet även de att jag älskar att servera. För det gör jag, har jag kommit fram till.
Varför mappen med CV och liknande papper även är benämnd skit är mest för att det är så förbaskat svårt. Texten ska vara så kort och jag har så mycket att säga och det är så tråkigt med uppstaplade ord som inte ens till bråkdelens procent beskriver det som arbetet eller anställningen eller resan innebär. Subjekt predikat. My ass. Jag gillar ord och att busa med ordföljder - men gud förbjude! Mejlade CV:t till mamma istället så får hon agera handledare.
Annars lägger jag negativ energi på att vara arg på min kropp som är likvärdig med någon som är 60 år utöver de mina. Ljumsken ska bråka för tillfället så hissen upp och ingen promenad, ingen gratis friskisutegympa, inte ens en cykeltur och tanken om att gå och simma imorgon är kanske inte den klokaste heller. Det är ruskigt hur mycket vi böjer på ljumskarna ska jag be att få tala om.
Bortom det fysiskt negativa har även en abstarkt verklighet fått ett konkret sammanhang idag. En vandring (med lite vilsegång - ja, det var här ljumsken började protestera efter helgens sitta-och-prata-aktiviteter) mot studenternas hemvist i Flogsta resulterade i två olika nycklar, paserkort och personlig kod. Alla varianter på hur magnetremsan på kortet kan användas och slutligen öppnande till ett eget litet sött rum. Numer bor ett par foton, en orange tygblomma och alla mina handdukar på de bokhyllor som var uppskruvade längs de grådaskiga tapeterna på nummer nio. Våning två.
Tågen mot Nyköping går inte ofta dagar som dessa från nordligare håll. Imorgon ska jag banne mig springa. Eller i alla fall gå. Och skala av ord på CV:t. Nytt sim-kort har jag stoppat i mobilen så den kanske till och med fungerar. Tänka sig.
Idag visade jag hur de (fantastiska) blå automaterna på tågperrongerna fungerade. Det var uppskattat.
Vad blir det imorgon?
Kommentarer
Trackback
