tintiiin

Sådärdå. Nu är jag här igen. Tillbaka efter en vecka tillbringad i den nordligare delen av Storbritannien (och klassikern, hur är det nu det stavas, ett t och två n eller vice versa? Så som jag skrev tror jag. - Ja, för inte tror jag att jag stavar fel inte, inte för att jag kollar upp det. Knapptryck Ctrl + T för en ny flik och söka i google-rutan som ligger i webbläsaren är ju jobbigt. Eller inte alls faktiskt, men snäppet för mycket begärt på något sätt. Konstigt det där. Har återgått till mina lugna frukostfasoner då lokaltidningen lusläses - eller i alla fall ledar- och debattsidorna och konstaterade imorse att det var två saker jag skulle kolla upp. Det har jag naturligtivs inte gjort och just nu har jag glömt vad det var. Varför gör jag det inte? För allmänbildningen och intressets skull. Det försvinner från det dagliga kan jag gissa. Nu blir det slut på rekordlångparentes, men först - ett t, två n - google...).

Alltså, Skottland en vecka. Det har jag ordat om så mycket för nära och kära på ett mer oralt vis att jag inte lägger energi på att sätta det på print här, däremot är jag lite i närheten av att fånga en bra tanke. Eller en tankeställande tanke - dålig svenska - vi har ju ett vackert substantiv: en tankeställare. Jaja, ordval. En tankeställare om perspektiv. Perspektiv, planer och resultat.

Jag vet inte om jag tidigare skrivit hur jag lade upp min sommar men då jag arbetade igenom mitt cv (vilket jag vet att jag skrivit om, och kan för uppdateringens skull erkänna offentigt att - nej, det är inte färdigställt (om än en bit på vägen)) kort satte ord på första delen av detta lemmelns år (bläddrade även igen Land fredag som det är där de stolt menade på detta faktum) 2011. "En vår i Sydfrankrike för att studera franska följt av en efterlängtad resa på transsibiriska järnvägen mellan Moskva och Beijing som avrundas med en veckas tältning och hiking i Skottlands slående natur för att sedan flytta till Uppsala och börja en treårig universitetsutbildning." As simple as it gets. Eller?

Kort, klart och koncist. Men oj så mycket mera. Det är dock inte vad jag har i åtanke att berätta om nu utan att jag idag har packat kartonger och rivit ner i det rum som jag ändå tänkt på som mitt de senaste åren. Ett första och det största flyttlasset till Uppsala går på måndag och jag har idag registrerat mig på första kursen (Kritiskt tänkande 7.5 hp). Vi är alltså i sluttampen av min framtidsutsago för denna del av 2011. Den har hänt som jag beskrev den och det har varit galet underbart.

Alla positiva och starka adjektiv platsar här och jag kan ändå inte beskriva allt jag upplevt, känt, lärt mig, sett, insett och mer verb till den listan kan läggas. Men det är gjort. All planering, all längtan, all oro, all spänning, allt är borta. Gjort. Upplevt. Klart. Kvar är minnen och bilder. Men resorna är gjorda. Det stora, häftiga, enorma äventyret är slutfört. Jag står inför ett nytt, utan tvekan. Men samtidigt känns det tomt.

Blev det som jag trodde? Trodde jag något innan? Nej, jag pratar inte flytande franska. Jag är mest förvånad över att allt gick så bra på transsibiriska och att jag gillar ryssar. En mössa hade varit bra i packning och det finns inget mellan Skottland och Kanada. I ett nötskal? Och ja, flytten. Jag har för mycket saker.

Jag våndas, sover inte, tänker, funderar, planerar, tror, vill, tänker om, är nervös. Samlar mig - det här är jag, mina saker är mina för att jag har velat ha dem. Det är okej. Det kanske är för mycket men det är jag att ha med lite för mycket. Jag är den som kommer med kartongerna. Vem ska döma mig? Är det att bli dömt jag är rädd för? Ja.

Till viss del. Dumt, korkat, utan grund, befängt. Jag vet. Men sant ändå. Så låt mig vara. Jag lär mig, det kommer.

Jag ska flytta för att bo någonstans på obestämd tid. Jag har haft ett sjuhelsickes bra halvår. Nu ska jag ha ett om än bättre resten av livet.

frågade du också tanten i soprummet om hon behövde en hand med soppåsen eller container-locket?