Ost, lärdomar, minnet, Skottland, epigenetik...?
Ost, ost, ost! Jag älskar ost! Och finns det inte anledning så skapar man sig en anledning till dess oumbärliga konsumtion! Denna tisdag, mitt i jobbveckan för mor och mitt i veckans rader för mig, smakades Sörmlandsosten av. En gåva av en vän och räkor, sallad, kex, ost och australiensisk chardonnay avnöjts denna afton i festligheternas tecken (med efterhandsmotiveringen - som skapades igår redan - mamma har precis börjat jobba efter en lång semester och jag igår fick nycklar till mitt första egna boende).
Kalas då! Och vilket trevligt vin sedan, för endast en Jenny Lind-hyllning. Det gjorde det hela ännu trevligare. En andra (och den sista i plånboken) femtiolapp har jag även givit åt välgörenhet i utbyte mot ett stycke tekanna, ett stycke kaffekanna (ihophörande med en för dagen tidigare funnen melittakaffefilterdel), en hålslagare samt en ikeakasse. Öppen Hand i Nyköping kan vara allt annat än rogivande då de öppnar för en av sina två tre timmars-sejourer i veckan med second hand-varor av alla dess slag, men fynd finnes. Fåtölj, symaskin och goda skålar att äta ur blir för en annan dag, ett annat tillfälle och kanske till och med att finna på annat ställe.
Imorgon bär det av till l'Ecosse. Dagens lärdom. Skottland heter alltså inte Scotland(eee) på franska utan l'Ecosse. Helt utanför min kunskap innan mor min påtalade detta faktum och sedan fick mig att slå upp det eftersom jag i min ovisshet starkt ifrågasatte denna vetskap. Men nu vet både hon och jag detta, och antagligen du om det fastnar i några av hjärncellernas ihopkopplingar. Eller ja, hur nu minnet fungerar. Jag kommer inte ihåg (på tal om minnet) men vet att psykologikursen på gymnasiet berörde området och att cellerna byggde något mellan sig som blev minnet...?
Igår när jag tidigt, i pensionärsvarningstid (runt 23-tiden), gått och lagt mig, glömt min franska lånebok i den (fortfarande) ouppackade väskan från helgens bravader och slagit på tv:n i brist på annat och i en liten allmän saknad av dess flimmer sappade (eller ska det vara med z - zappade?) jag förbi ett program om epigenetik. Vilket under de korta minuter jag stannade på kanalen gjorde att jag förstod hur man helt enkelt är vad man äter. Att viss mat aktiverar vissa gener. Japanernas höga konsumtion av grönt te kan ju exempelvis kopplas till den relativt låga andelen cancer i landet. Veganska indiskbosatta indier lever utan brister och i god hälsa men de som flyttat till västvärlden (låt oss börja använda ordet Occidenten!) och fortsatt med sin kost har blivit sjuka. Detta spårat till bristen på nödvändiga bakterier som i hygienstandardens normer, regler och tillämpningar eliminerats.
Intressant. Jag hade just en annan association men den försvann. Jag tröstar mig med att dricka lite grönt te, och inte ur min trofasta följeslagare giraffmuggen utan den handgjorda keramikkreationen som är andras teintagsfavorit. Giraffen står i diskmaskinen och blir ren. Eller renare, tespår är svåra att få upp.
Senaste rönet jag hörde om vätskeintag var för övrigt lite störande. Just som jag under denna sommar börjat dricka mycket vatten, blivit smått beroende av det och tycker det är gott och naturligt yttrar sig en av alla kända kockar, kostrådgivare, hälsoguruer eller vem det nu var om att två liter vatten om dagen räcker och INTE MER. Inräknat te och vätskerika grönskaker och frukter. Surt då. Jag som börjar dagen med att dricka ur en halvliters petflaska med vatten. Inte för jag tror jag kommer sluta. Då jag gick i femman fanns det en urklippt tidningsartikel uppsatt på whiteboardtavlan i hemkunskapssalen om att Hyn blir vacker av vatten.
Jag var tolv och hade finnar. Att ha nått 21 års ålder för att lära sig dricka vatten är långt djupare än att påverkas av Nigellas råd, eller vem det nu var. Tror det var Nigella faktiskt. Vem det nu är.
Drick, ät och må bra. Jag ska lära mig lägga in sill i Uppsala. Och börja jobba, de ville träffa mig i alla fall. Spontansöka jobb är energiinspirerande. CV-utkastet är utskrivet och nedkladdat av mamma, kanske väl det - om inte annat än att få kritik på sina alster. Det kommer ju komma med höstens och de framförvarande årens studier.
Skottland skulle jag skriva om ja! Men det kommer kanske. Kul ska vi ha. Vi börjar med två dagar i Edinburgh och hostel för dryga 100 kronor per person och natt. 18-bäddars mixed dorm bäddar inte för annat än spännande möten. Observera här total avsaknad av ironi. Jag gillar sådana här anordningar!
Ta vara, hand och öga på. Med de sinnena.
Kalas då! Och vilket trevligt vin sedan, för endast en Jenny Lind-hyllning. Det gjorde det hela ännu trevligare. En andra (och den sista i plånboken) femtiolapp har jag även givit åt välgörenhet i utbyte mot ett stycke tekanna, ett stycke kaffekanna (ihophörande med en för dagen tidigare funnen melittakaffefilterdel), en hålslagare samt en ikeakasse. Öppen Hand i Nyköping kan vara allt annat än rogivande då de öppnar för en av sina två tre timmars-sejourer i veckan med second hand-varor av alla dess slag, men fynd finnes. Fåtölj, symaskin och goda skålar att äta ur blir för en annan dag, ett annat tillfälle och kanske till och med att finna på annat ställe.
Imorgon bär det av till l'Ecosse. Dagens lärdom. Skottland heter alltså inte Scotland(eee) på franska utan l'Ecosse. Helt utanför min kunskap innan mor min påtalade detta faktum och sedan fick mig att slå upp det eftersom jag i min ovisshet starkt ifrågasatte denna vetskap. Men nu vet både hon och jag detta, och antagligen du om det fastnar i några av hjärncellernas ihopkopplingar. Eller ja, hur nu minnet fungerar. Jag kommer inte ihåg (på tal om minnet) men vet att psykologikursen på gymnasiet berörde området och att cellerna byggde något mellan sig som blev minnet...?
Igår när jag tidigt, i pensionärsvarningstid (runt 23-tiden), gått och lagt mig, glömt min franska lånebok i den (fortfarande) ouppackade väskan från helgens bravader och slagit på tv:n i brist på annat och i en liten allmän saknad av dess flimmer sappade (eller ska det vara med z - zappade?) jag förbi ett program om epigenetik. Vilket under de korta minuter jag stannade på kanalen gjorde att jag förstod hur man helt enkelt är vad man äter. Att viss mat aktiverar vissa gener. Japanernas höga konsumtion av grönt te kan ju exempelvis kopplas till den relativt låga andelen cancer i landet. Veganska indiskbosatta indier lever utan brister och i god hälsa men de som flyttat till västvärlden (låt oss börja använda ordet Occidenten!) och fortsatt med sin kost har blivit sjuka. Detta spårat till bristen på nödvändiga bakterier som i hygienstandardens normer, regler och tillämpningar eliminerats.
Intressant. Jag hade just en annan association men den försvann. Jag tröstar mig med att dricka lite grönt te, och inte ur min trofasta följeslagare giraffmuggen utan den handgjorda keramikkreationen som är andras teintagsfavorit. Giraffen står i diskmaskinen och blir ren. Eller renare, tespår är svåra att få upp.
Senaste rönet jag hörde om vätskeintag var för övrigt lite störande. Just som jag under denna sommar börjat dricka mycket vatten, blivit smått beroende av det och tycker det är gott och naturligt yttrar sig en av alla kända kockar, kostrådgivare, hälsoguruer eller vem det nu var om att två liter vatten om dagen räcker och INTE MER. Inräknat te och vätskerika grönskaker och frukter. Surt då. Jag som börjar dagen med att dricka ur en halvliters petflaska med vatten. Inte för jag tror jag kommer sluta. Då jag gick i femman fanns det en urklippt tidningsartikel uppsatt på whiteboardtavlan i hemkunskapssalen om att Hyn blir vacker av vatten.
Jag var tolv och hade finnar. Att ha nått 21 års ålder för att lära sig dricka vatten är långt djupare än att påverkas av Nigellas råd, eller vem det nu var. Tror det var Nigella faktiskt. Vem det nu är.
Drick, ät och må bra. Jag ska lära mig lägga in sill i Uppsala. Och börja jobba, de ville träffa mig i alla fall. Spontansöka jobb är energiinspirerande. CV-utkastet är utskrivet och nedkladdat av mamma, kanske väl det - om inte annat än att få kritik på sina alster. Det kommer ju komma med höstens och de framförvarande årens studier.
Skottland skulle jag skriva om ja! Men det kommer kanske. Kul ska vi ha. Vi börjar med två dagar i Edinburgh och hostel för dryga 100 kronor per person och natt. 18-bäddars mixed dorm bäddar inte för annat än spännande möten. Observera här total avsaknad av ironi. Jag gillar sådana här anordningar!
Ta vara, hand och öga på. Med de sinnena.
Kommentarer
Trackback
