tintiiin

Idagen blir det ett par tankar. Om vad vet vi inte än, varken du eller jag. Eller har du lyckats utröna ur rubriken? Skriver jag den först eller sist?

Sist. Eftersom jag inte vet om vad jag ska orda när jag börjar forma mina meningar. De är inte alltid fullständiga, jag är medveten om det, och även den logiska motsägelsen jag gör i och med det valet. Jag förespråkar ju korrekt svenska och sedan så följer jag inte mina egna predikningar. Det är dumt - jag ska skärpa mig - av två anledningar. Den ena nämner jag endast i syfte av att ge ett litet provsmak på det jag studerar samt befästa en notis ur dagens föreläsning, nämligen "Håll er borta från motsägelser!". Logisk konsekvens, en av de teoretiska dygderna.

Den andra anledningen är kanske djupare rotad i min personlighet. "Att leva som du lär" är ett känt ordstäv som jag försöker efterleva i görligaste mån. Det må vara simpelt i teorin men i en praktisk tillämpning krävs både eftertanke, självkontroll och ett stort mått engagemang. Men därav inget som ska hindra mig från att vilja. I detta nu finner jag också ett antal kopplingar till de etikstudier jag för nu inför min förestående tenta i ämnet. Men dessa paralleller ska jag inte rada upp och försöka förklara i detta forum då jag inte har allt klart för mig och inte heller önskar tråka ut dig.

Jag hade en intitial tanke om detta inlägg då jag påbörjat de första raderna och reste mig för att hämta den påbörjade chokladkakan på byrån. Den tanken föll på ämnet hobby. Fritidssysselsättning är ett annat ord. Vad är din hobby? Alltså, vad gör du på din fria tid, då du inte gör något för att du måste, borde eller behöver göra det (i den här frågan kom ännu mer associationer med olika normativa system upp...)?

Tystnad.

Tänka efter.

- Ehh, jag... Hmm.

Jag tror att jag skriver, och fotar. Läser dagstidningar och på tankesmedjor, hittar rapporter och kollar politiska uttalanden. Ibland kanske jag ser en serie. Jag läser kanske en bok.

För inte tränar jag som hobby. Eller?

Definitionssvårigheterna är inte få.

Nu ska jag i alla fall inte ägna mig åt någon slags hobby utan studera etikens vinklar och vrår. Vem vet om Aristoteles, Kant, Rawls och Mill känner för att bekanta sig djupare med mina hjärnceller denna mörka tisdagsafton.

Känn spontanitetens kraft!

I skenet av ingenting. I ljuset av himlen. Bakom de grå molnen.

 

Att gå genom kvällen. Genom dimman. Genom miljön i tystnaden. Genom känslorna och barndomen. Genom det kända. I en annan. Att vara en ny. En som minns men inte känner samma sak.

 

Att titta åt vänster och se ljuset. Skenet av ljuset. Det enda som håller dig kvar, minnesbilden och känslorna väcks till liv. Så som det var. Så bra det var. Så rätt.

 

Vrid tillbaka huvudet, möt det kända i den okändas sinne. Känslan att vilja känna nostalgi, kärlek och tillhörighet. Inte tomhet. Distans.

 

Jag är inte där längre. Jag vrider huvudet åt vänster och ser mitt band. Ser ljuset långt där borta. Det lilla ljuset som binder mig till det stora huset. Den stora gården. Med de stora problemen.

 

Ett litet ljus till vänster. Det betyder så mycket. Men det tillhör också det som var. Den rationella tanken vet att det var förut. Med det kända.

 

Nu är ljuset det som finns. Är ett ljus tillräckligt för att hålla det kända känt? Är ljuset till vänster tillräckligt starkt. Ljuset till vänster brinner i mig. Med flera andra ljus.

 

Att se det kända med en annans ögon. Att inse distansen. Tystnaden och skymningen. Den tårögda känslan. Friden och vinden.

 

Det kända i skenet av ingenting med ljuset till vänster.