tintiiin

Hej och välkommen tillbaka. -Tack då.

Ja, jag har varit riktigt kass på att skriva. O ja, ni har varit riktigt kassa på att kolla om jag skrivit. Som om ni, vilka ni nu är (inga?), haft lite föraningar om hur illa det är.

Vad ska vi skylla på då? Jul? Ja, varför inte. Ingen tillgång till dator. Definitivt en anledning som stämmer på mig. Men bättring då? Ja, vi försöker, det är inget löfte för 2011 från min sida. Däremot funderar jag på att lova något mer abstrakt och svårutvärderligt. Dels för att lättare smita undan, men kanske ändå för det skulle ge mig mest i slutändan. Att börja försöka.

Försöka. Det måste vara en av de bästa sakerna. Är sedan ett par veckor skålad på att försöka sluta finna kärleken.

Att försöka vara den man vill vara; social, utåtriktad, leva efter sina parametrar. Att försöka uppfylla sina drömmar. Att försöka leva för stunden. Att försöka måste ju ändå vara ärligare än att lova att man ska göra dessa saker. För det blir så svårt att hålla de sortens löften att man helst bara bortser från dem. Men försöker man kommer man en bit på vägen.

Mitt nyårslöfte för 2011 blir att försöka vara en männsika jag själv skulle kunna se upp till. En person vars handlingar är genomtänkta och goda. En osjälvisk person. En person som försöker sitt bästa med att göra sitt liv till något minnesvärt och världen till en ännu finare plats.

Peaches. Millions of peaches.

Skön låt ändå. Makaroner med ost och stekt bacon. Nyduschad och ett par timmars sömn på eftermiddagen.

Bra drag att vara ledig dagen efter personalfesten. Inte för jag jobbar imorgon, eller så. På nyår blir nästa gång, långledigt, eller ja, struntsamma. Får konstig löneutbetalning med, den här månaden, lönen som skulle kommit i slutet av december kommer nu innan jul, inget konstigt med det, men sen får jag lön 27 december med, för ett par dagar. O i januari får jag lön fast för en kortare löneperiod. Jaja, jag får se hur jag klarar mig i Frankrike. Kollar på bostadsbidraget och kan konstatera att jag antingen inte förstår franskan (vilket inte är så otroligt) eller att sidan inte är uppdaterad. Eller så beräknar de bostadsbidraget för 2011 på 2008 år uppgifter. Men det om något är ju konstigt. Men vad ska man säga? Fransmän eller?

Halva fönstret ser man inte igenom här hemma. Det är mycket snö nu. O jag sitter på tredje våningen.

Inte för att det snöat upp ända hit men det är kul att vara så högt upp men ändå inte se ut. Snö, snö, snö!

Jag har inte kommit på ett rim. Illa, men har ett par dagar på mig. O lite klappar att inhandla. Det löser sig. Ska iväg för sista julbordssittningen, elva månader till nästa. Sweet. O så kalas ikväll. Stort kalas. Jag ska äta vildsvin.

Det börjar dra ihop sig. Sista jobbhelgen, julfest, reunion med gamla gänget, Klövsjöresa, julklappar, mobilköp, kurslitteratur, kontraktskrivning, försäkringshandlingar... Skönt. Det rockar.

Mår bra idag. Gjorde en långpanna igår, sprang hem, sov lite, upp och ordna massor och ska nu knata iväg till jobbet igen. Jag gillar det. Har inte haft en sådan här bra dag på länge. Tänk att det ska krävas tolv timmars arbete för att känna sig hemma igen. Det är nog inte så bra egentligen men å andra sidan är jag ju glad. O det är inte illa.

Älskar mina pannor. Älskar att få saker gjorda. Jag ska komma på ett rim.

Tänk så mycket man kan göra över internet. Hur lätt det är att genomföra transaktioner. Att säga saker. Att lova saker. Idag har jag köpt en tågresa i Frankrike för nästa år. Jag har letat rätt på studentlitteratur. Jag har diskuterat försäkringsalternativ med en vilt främmande kvinna. Jag har kommunicerat med en nära vän i andra änden av Sverige. Jag har beställt framkallningar.

Allt vid köksbordet. Hur är det? Fantastiskt, tidssparande, superbt! Men som så många höjer ett varningens finger; vi blir asociala, instängda, förlorar den sociala förmågan, blir lata, får dåliga mat- och sömnrutiner. Jaha. Lagom är bäst. Det är väl så det är, det är så jag tror.

Om inte annat så är det en tankeställare att bli medveten om allt vi har, om allt vi kan göra. Tack vare och på bekostnad av mycket. Och där finns många moraliska och etiska ställningstaganden, argument och debatter, men hursom har vi ogränsbara möjligheter i livet - hur, på vilket sätt, när och i vilken position - göra saker. Inte för att de förr i tiden hade det sämre, de hade inte som vi möjlighet att skriva ut en biljett från en länk som mejlats men de hade andra möjligheter som vi idag kanske inte har. Möjligheter som de inte såg som något speciellt, det tillföll deras vardag. De badade sig rena, slog samman dagens träning med arbete under höskörden (för att inte nämna alla årets bestyr för bonden) och hörde ånglokens tuffande.

Det var på gott och ont. Som våra möjligheter idag är på gott och ont.
Men låt oss bara inte ta det för givet. Imorgon kan det vara nosta lgiskt att använda internet.

Jag är inget yrväder.

Sansad, väldigt lagom. Det kan vara extremt jobbigt, jag skulle vilja vara en av de personerna som kan komma in i ett rum med energi. Utsrålning. En kraft att skapa, skapa idéer, kontakt, kreativitet, glädje. Kunna vara en drivande. Men det är jag inte. O så är det. Jag lär mig vara mig. Jag lär mig vem mig är. Att se hur jag förändras.

Hur mycket ska man vilja ha andra egenskaper? Hur mycket ska man vilja bli en annan? Var går gränsen mellan att vara sig själv och att söka en annan personlighet?

Ibland kan man ju fundera. Kudden kastad på golvet och mascaran långt ner på kinderna. Man ska ju tvätta bort sminket innan man går och lägger sig.

Jambomambo, jag tycker allt man ska göra det mesta av livet. För att få ett bra perspektiv på vad man gör just nu och om det är det man vill, brukar jag simpelt nog bara ställa ett par frågor till mig själv; När jag om tio år tittar tillbaka på vad jag gjorde under den här tidsperioden kommer jag vara nöjd? Kommer jag tycka att jag utnyttjade tiden bra? Att jag gjorde det jag ville?

För inte sitter du väl och väntar på bättre tider?

"Låt bli, Skorpan..." säger matte med den beskedliga röstens om så varmt berömmer och gullar. "Ge dig, det är inte ens hundar!" hörs en annan mattes bestämda och smått förbannade röst på andra sidan trottoaren. Inte för att någon av tillrättavsningarna uppnår sitt hundraprocentiga syfte måste jag säga att den senare kommentaren tar bättre. Att ge en reprimand med snäll röst och dessutom använda hundens namn är ju inte så tydligt för det stackars livet. Att påstå att chiwawor inte är hundar är inte så moget kanske, även om jag måste säga att jag myser lite i att reaktionen när jag yttrar orden är att min hund slutar studsa runt och dra i kopplet. Är det inte hundar så är det inte kul. Även om det kanske var mitt tonläge som sa att han inte fick.

Man kan vända på saker ganska bra. Jag fått för mig att läsa en bra bok. Henrik Fexeus. Nu ska jag ut och skapa Raapååår(t). Experimentera lite med mitt beteende beroende på ert beteende. Det handlar lite om röstläge, därav min lilla anekdot härovan. Dock skrev jag det mest för jag tyckte det var en roande tillfälle. Jag vill ju vara fördomsfri och öppen, men snuttigull har jag svårt för. Som att döpa en hund till Skorpan. Men det har ju inte med mig att göra egentligen.

Låt oss se andra männsikor för dem de är.

Att vara ledig. Jajjemän. Då ska vi ta vara på dagen.

Jag fryser, men är ju bara halvpåklädd och insvept i täcket. Eller, ja sådär halvt, så armarna sticker ut och jag kan skriva. Idag tror jag allt det blir några besök på lite second hand-butiker. Lite sköna inköp till humana priser. Det är sådant som kan göra ens dag.

Annars blir det frukost snart, med solrosfrön, jobbar ju inte idag så det blir inget frosseri i varmrökt lax och därmed lite frön med nyttiga fetter. Nog för tjat och gnat om att jobba julbord är enformigt och att äta julmat som personalmat i tre veckor är ingen hit, men varmrökt lax står över allt annat. Det skulle jag kunna leva på. Annars kan jag nog följa ett litet spår av citron i min favoritkost; häromdagen åt jag citronsill, citrontartlette och sippade lite citronlikör. Limoncello. Så trevligt.

Återupplevde lite kära minnen igår. Jobabde i bar med hög och medryckande musik. Å du kära afterski, det var länge sedan. Stå och langa upp öl tillsammans med Irish coffee och varm choklad med minttuu, grädde på toppen och musik som dunkar över pjäxornas slag mot golvet. Det var tider det.

Nu ska jag ringas och ha mig. Nyttiga saker.

Ta vara på dig.

Tänk att du går i mitten av gatan. På snön som packats hårt av bilarna, lastbilarna, cyklarna och fotgängarna. Den nyfallna centimetern knarrar under sulorna och man ser spår av däck och skor. Det är snövallar på båda sidor om dig, i ett oregelbundet mönster, som mindre bergsmassiv. Ett fotspår i någon hög, ditsatt av ett springande barn eller en stessad männsika. Gula märken efter hundkiss. Cyklar som står vid trottoaren som du vet är där, men som det egentligen inte finns något fysiskt spår av under snön. Översnöande cyklar, välta cyklar, prydligt parkerade cyklar och någon med lyset fortfarande tänt. Tänk att du går framåt med sakta steg, brer ut dina armar åt sidorna och böjer bak huvudet, tittar upp mot den mörka himlen som färgas av stadens ljus. Se de små snöflingorna i skenet av gatlyktan. Sup in fasadernas strikta linjer - uppåt, framåt, parallellt, båkåt. Se dem sträcka sig bortåt, följ den tomma gatans väg. Möt dess krök. Titta vidare. Bemöt ljusen i fasadernas fönster. Se de upplysta portarna. Omfamna din väg. Ta steg för steg i din värld.

Oj, vilken mättnadskänsla. Julbord. Jisses, så mycket mat och så trevligt, och vilken julstämning. Eller ja, stämning överhuvudtaget. Gemenskap, männskor, folk, kärlek - många av viktiga faktorer. Faktorer att uppskatta och vid tillfällen som dessa ta vara på.

Nu ska jag nog somna men först bädda in mig ordentligt i täcken så jag inte rullar iväg på min välfyllda mage. Jag är ledig ikväll. För ovanlighetens skull, hur ska då tiden spenderas? Det är så jag glömmer. Det är så jag inte ens vet vad det är jag saknar när jag saknar en ledig kväll. Men att slappa i soffan är nog en kunkurrenskraftig sysselsättning. Och kanske en sipp citronlikör. Eller en kopp te.

Appreciate.

Åh, en stor lättnad. Tänk vad fantastiskt, sydfrankrike ett par månader under kalla februari, slaskmars, nyckfulla april, solens lockande men i kylans grepp; maj. Jaa, så då blir det så då!

Boendet är ordnat, och det känns som jag blivit fem kilo lättare och snäppet lyckligare. Det är bra när vissa orosmoln och kravfyllda måsten blir lösta, gjorda, ja, omintetgjorda (om än de kan omvandlas till andra små problem).

Helt enkelt en bra dag med en utläst bok, ett ivägskickat paket till Italien, ett boende fixat i Aix och så lite jobb på det.

Renar, färgen röd, ljus, musik i speciella toner, kyla, snö och lagom hets. Ja, nu är väl ändå juletiden på god väg att slå sig in på de flesta håll. Inte illa för någon som älskar julen. O det gör ju jag.

Nu är det vinter, den 1 december. Tänka sig att det redan är 2010, åren rinner iväg lite. Vi är inne på 10-talet. Tänk hur du ser på de som var unga, eller gifte sig, eller föddes på 1910-talet, så kommer två generationer framåt se på oss om hundra år... Lite efter, lite antikt, gammalt, men kanske ändå nåbart. Men född på 1800-talet, är inte det - ja, bara för jättelängesen. Man kanske inte riktigt känner någon gemensamhet med dem, vet inte vilka de var, hur deras liv såg ut. Men om hundra år skulle det vara som jag var född på 1800-talet, 1990. Gammalt. Till och med innan milleniumskiftet, egendomlig och relativt ogreppbart, om hundra år, som för hundra år sedan är idag.

Utveckling och förändring.

Inte för att de orden i sig är positiva; precis som en konsekvens kan vara negativ finns även positiva konsekvenser, likaså är utveckling ett beständigt begrepp som kan klassas som både bra och dålig, för olika - åh hör du samhällskunskap - individer, grupper och samhälle.