Självbild och utseende.
Tänkte kanske att jag skulle sluta pladdra på så dåligt om massa vardagliga triviala ting som inte intresserar så många andra än kanske min mamma. Istället funderar jag på vad mina tankar ska snurra in på för djupare eller mer allmänt spår. Kanske ska jag dyka ner i en självbildsdiskussion.
Efter sommaren kände jag mig tjock. Jag var tjock i mina ögon. - Men nej! fick jag höra från flera håll, du är väl inte tjock. - Eh, jo... både svarade jag högt och tänkte inom mig. Sagt och gjort. Börja röra på mig och äta bättre och mindre och jag tappade det överflödiga. Men detta ska inte bli en bantningskurs av något slag. Inte för att jag bantade, jag bara såg till att jag kände mig nöjd och bekväm i min kropp igen.
Idag hör jag ibland hur vissa, till synes smala och i den sociala konstruktionen ansedda som snygga, personer hävdar att de strävar efter ett annat utseende. De är inte tillräckligt smala, vältränande eller snygga. Hur ska man bemöta det? Jag har slutat med att säga - Men nej!, för det handlar inte om en risk för annorexi (bland min umgängeskrets som denna erfarenhet yttrar sig), en strävan att se ut som alla andra. Det handlar om att vara nöjd i sin kropp. Att själv kunna se sig själv som snygg om det är det man önskar vara.
Ja, dessa uppfattningar som är "ens egna" kommer urspungligen från samhällets uppstrukurerade normer (som i och för sig är skapade av oss själva eftersom det är vi som utgör samhället - men detta är en annan diskussion) men i de vardagliga tankarna så, synd och skam, ses dessa tankar som ens egna utan att urspunget reflekteras över. Hursom, allting är relativt. Jag vill se ut på ett sätt. Betyder det att jag behöver bli smalare betyder inte det att jag har en ätstörning, det är heller ingen indikation på att du eller du behöver göra något åt ditt utseende. Jag strävar i detta fall efter att bli nöjd med min egen kropp, min egen självbild.
När någon istället utbrister att den behöver förändra sitt utseende frågar jag numer oftast varför, drar en kortversion av ovan skrivet och nämner att så länge det inte handlar om en ätstörning eller en annan snedvriden utseendefixering så är det viktigaste att du ska må bra.
I kollektivet älskar vi alla mat. Inte bara en gång utan ett par kommer ett diskussionsämne upp som ställer frågor som; om du fick välja mellan att äta för hur mycket som helst (pengamässigt) eller att kunna äta utan att din vikt eller hälsa påverkas, vad väljer du? Om du fick välja något som du kunde äta hur mycket av som helst utan att din vikt och hälsa skulle påverkas, vad väljer du då bröd, choklad eller ost?
Fundera på det du. Och var nöjd så som du är, eller förändra dig till den DU vill vara.
Efter sommaren kände jag mig tjock. Jag var tjock i mina ögon. - Men nej! fick jag höra från flera håll, du är väl inte tjock. - Eh, jo... både svarade jag högt och tänkte inom mig. Sagt och gjort. Börja röra på mig och äta bättre och mindre och jag tappade det överflödiga. Men detta ska inte bli en bantningskurs av något slag. Inte för att jag bantade, jag bara såg till att jag kände mig nöjd och bekväm i min kropp igen.
Idag hör jag ibland hur vissa, till synes smala och i den sociala konstruktionen ansedda som snygga, personer hävdar att de strävar efter ett annat utseende. De är inte tillräckligt smala, vältränande eller snygga. Hur ska man bemöta det? Jag har slutat med att säga - Men nej!, för det handlar inte om en risk för annorexi (bland min umgängeskrets som denna erfarenhet yttrar sig), en strävan att se ut som alla andra. Det handlar om att vara nöjd i sin kropp. Att själv kunna se sig själv som snygg om det är det man önskar vara.
Ja, dessa uppfattningar som är "ens egna" kommer urspungligen från samhällets uppstrukurerade normer (som i och för sig är skapade av oss själva eftersom det är vi som utgör samhället - men detta är en annan diskussion) men i de vardagliga tankarna så, synd och skam, ses dessa tankar som ens egna utan att urspunget reflekteras över. Hursom, allting är relativt. Jag vill se ut på ett sätt. Betyder det att jag behöver bli smalare betyder inte det att jag har en ätstörning, det är heller ingen indikation på att du eller du behöver göra något åt ditt utseende. Jag strävar i detta fall efter att bli nöjd med min egen kropp, min egen självbild.
När någon istället utbrister att den behöver förändra sitt utseende frågar jag numer oftast varför, drar en kortversion av ovan skrivet och nämner att så länge det inte handlar om en ätstörning eller en annan snedvriden utseendefixering så är det viktigaste att du ska må bra.
I kollektivet älskar vi alla mat. Inte bara en gång utan ett par kommer ett diskussionsämne upp som ställer frågor som; om du fick välja mellan att äta för hur mycket som helst (pengamässigt) eller att kunna äta utan att din vikt eller hälsa påverkas, vad väljer du? Om du fick välja något som du kunde äta hur mycket av som helst utan att din vikt och hälsa skulle påverkas, vad väljer du då bröd, choklad eller ost?
Fundera på det du. Och var nöjd så som du är, eller förändra dig till den DU vill vara.
