Reprimander och röstlägen.

"Låt bli, Skorpan..." säger matte med den beskedliga röstens om så varmt berömmer och gullar. "Ge dig, det är inte ens hundar!" hörs en annan mattes bestämda och smått förbannade röst på andra sidan trottoaren. Inte för att någon av tillrättavsningarna uppnår sitt hundraprocentiga syfte måste jag säga att den senare kommentaren tar bättre. Att ge en reprimand med snäll röst och dessutom använda hundens namn är ju inte så tydligt för det stackars livet. Att påstå att chiwawor inte är hundar är inte så moget kanske, även om jag måste säga att jag myser lite i att reaktionen när jag yttrar orden är att min hund slutar studsa runt och dra i kopplet. Är det inte hundar så är det inte kul. Även om det kanske var mitt tonläge som sa att han inte fick.

Man kan vända på saker ganska bra. Jag fått för mig att läsa en bra bok. Henrik Fexeus. Nu ska jag ut och skapa Raapååår(t). Experimentera lite med mitt beteende beroende på ert beteende. Det handlar lite om röstläge, därav min lilla anekdot härovan. Dock skrev jag det mest för jag tyckte det var en roande tillfälle. Jag vill ju vara fördomsfri och öppen, men snuttigull har jag svårt för. Som att döpa en hund till Skorpan. Men det har ju inte med mig att göra egentligen.

Låt oss se andra männsikor för dem de är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0