tintiiin

Tänk att du går i mitten av gatan. På snön som packats hårt av bilarna, lastbilarna, cyklarna och fotgängarna. Den nyfallna centimetern knarrar under sulorna och man ser spår av däck och skor. Det är snövallar på båda sidor om dig, i ett oregelbundet mönster, som mindre bergsmassiv. Ett fotspår i någon hög, ditsatt av ett springande barn eller en stessad männsika. Gula märken efter hundkiss. Cyklar som står vid trottoaren som du vet är där, men som det egentligen inte finns något fysiskt spår av under snön. Översnöande cyklar, välta cyklar, prydligt parkerade cyklar och någon med lyset fortfarande tänt. Tänk att du går framåt med sakta steg, brer ut dina armar åt sidorna och böjer bak huvudet, tittar upp mot den mörka himlen som färgas av stadens ljus. Se de små snöflingorna i skenet av gatlyktan. Sup in fasadernas strikta linjer - uppåt, framåt, parallellt, båkåt. Se dem sträcka sig bortåt, följ den tomma gatans väg. Möt dess krök. Titta vidare. Bemöt ljusen i fasadernas fönster. Se de upplysta portarna. Omfamna din väg. Ta steg för steg i din värld.