En mörk helg
Då har även jag sällat mig till mängden. De som aktivt delar ut sina känslor i detta fenomen som så allehanda tas för givet. Internet. Blogg.
Tänk så världen förändras från dag till annan, decennium till decennium och så obeständigt vissa ting kan vara. Att jag idag använder ord som chatt och jordbruk i samma mening. Att även flera av världar kan mötas samman.
Det finns mycket att reflektera över, delar av det kommer jag fundera över här. Annat blir i andra forum. Idag tror jag inte det blir så positivt. Så akta er om ni inte söker er mot mörkare tankar idag. Alla Helgons dag. Det är en helg som i mitt liv eldrig berört så mycket. Sörjer jag någon så sörjer jag då jag anknyter något till den personen; en dag, en sak, en händelse. Men en helg att hedra de bortgågna, ja, fint för de som kan koppla av så. Men trots min inställning har den här helgen kantats av tårar. Pappas lilla tax är nu borta, och även om höstmörkret tynger och ljusen på de vackra kyrkogårdarna syns tydligare i dessa dagar, så blir det att jag funderar. Jag tänker på de som jag förlorat i min värld. Hur oförståeligt det är att någon ska försvinna, inte få fortsätta uppleva livet, göra det han eller hon älskar. Att du ska, men inte han eller hon. Att ditt liv inte längre ska delas med den personen.
De bästa är att inse att jag minns med glädje. Tårarna rinner, men minnena består.
Det jag vet om livet är att hjärtat bara växer, det är ingen eller inget som ersätter en plats, den eller det nya hittar bara ett annat utrymme.
Tänk så världen förändras från dag till annan, decennium till decennium och så obeständigt vissa ting kan vara. Att jag idag använder ord som chatt och jordbruk i samma mening. Att även flera av världar kan mötas samman.
Det finns mycket att reflektera över, delar av det kommer jag fundera över här. Annat blir i andra forum. Idag tror jag inte det blir så positivt. Så akta er om ni inte söker er mot mörkare tankar idag. Alla Helgons dag. Det är en helg som i mitt liv eldrig berört så mycket. Sörjer jag någon så sörjer jag då jag anknyter något till den personen; en dag, en sak, en händelse. Men en helg att hedra de bortgågna, ja, fint för de som kan koppla av så. Men trots min inställning har den här helgen kantats av tårar. Pappas lilla tax är nu borta, och även om höstmörkret tynger och ljusen på de vackra kyrkogårdarna syns tydligare i dessa dagar, så blir det att jag funderar. Jag tänker på de som jag förlorat i min värld. Hur oförståeligt det är att någon ska försvinna, inte få fortsätta uppleva livet, göra det han eller hon älskar. Att du ska, men inte han eller hon. Att ditt liv inte längre ska delas med den personen.
De bästa är att inse att jag minns med glädje. Tårarna rinner, men minnena består.
Det jag vet om livet är att hjärtat bara växer, det är ingen eller inget som ersätter en plats, den eller det nya hittar bara ett annat utrymme.
Kommentarer
Trackback
