tintiiin

Idag är det söndag. Kan man säga att man har en söndagskänsla? Vad är det? Är den känslan skapad för att den brukar infinna sig på söndagar? För inte finns väl känslan bara för det råkar vara söndag? Nej, så är jag alldeles för, ja, vad kan man säga? Logisk i mitt tänkande. Nog är känslan benämnd med en veckodag för att denna ofta innehåller vissa ingredienser som ger oss en sådan känsla. Och vad är det för känsla? Ja, en subjektiv sådan, kan vi väl nöja oss med att konstatera... Nog om söndag, imorgon är det måndag.

Men ändå, på tal om just veckodagar och just söndagar måste jag delge ett smärre litet problem jag har och som jag länge funderat på. När jag pratar kan jag ofta säga söndag när jag menar onsdag, och vice versa, dock inte lika ofta. Vadan detta? Efter mycket fnulande har jag kommit på en möjlig orsak; jag är en fotografisk människa i mitt tänkade, det jag ska säga ser jag också framför mig som en bild på näthinnan; såklart inte allt och såklart inte alltid. Men kronologiska begrepp (som veckodagar) är något jag ofta får en bild av då jag talar om det. En sorts tidslinje med dagarnas namn skrivna.

SÖNDAG. Titta på bokstäverna. ONSDAG. Bortse från prickarna ovanför ringen på ö:et. Det är samma bokstäver.

För inte blandar jag ihop dagarna i vad de innebär; ibland känns det som torsdag och ibland som fredag, det finns en söndagskänsla och visst kan bara en måndag kännas på ett vis. Eller ja, i vår värld har vi satt ord och begrepp på det här sättet, men inte anser jag att onsdagar och söndagar är lite av samma sorts dag.

Nog om dagtrubbel. Var dag är unik oavsett dess benämning.

Just benämningar kan vara ganska ödesdigra.
Kategorisering - det kan få mig att rysa till, sådär så obehagskänslan kryper upp längs armen. Velour får mig att rysa. Bara tanken gör mig olustig, men tänk i affären, det hänger en velourdress framför dig; bara för att du måste sträcker du ut handen för att känna lite. Det ser inte så farligt ut, mjuka färger... Fingertopparna strycker medhårs och mot din vilja drar de även sig tillbaka, uppåt. Tyget ställer sig upp o rispar lite. Rysningar, bort med handen! Skaka av känslan. Avsky velour.
Och kategorisering, så var det.
Generalisering.
Olika gruppidentiteter; kvinnor, barn, invandrare, politiker.

Det är så lätt, det kan vara så nödvändigt. Men det kan bli så fel.

Det är så viktigt att fundera om du verkligen menar hela den gruppen benämningen innefattar innan ordet används. För att minska våra fördomar behöver vi börja reflektera över ordens egentliga innebörd och dess åsyftan.