tintiiin

Vad livet är, ja, det är en väldigt djup och existensiell fråga. Eller ja, man kanske inte ens kan klassa den som fråga - har den något svar? Det kanske är ett ämne för reflektion, funderingar, tankegångar, livsstil och psykiskt (väl)mående.

Att andas, att blodet pumpar runt, att allt inom oss samverkar och gör att vi fysiskt sett lever är en aspekt. En annan del av livet kan vara vad vi vill uppnå, hur våra viljor spelar in och drivkraften att vi vill komma någonstans. Vi har en plan. Det går inte att stanna på samma plats riktig. Vi ska vidare. Det är livet. Sedan kan vi fundera på vad meningen med livet är, har vi en del i ett större pussel? Har vi nått till vårt mål genom att faktiskt komma till, att ha levt hittills? Är meningen att vi ska komma vidare, nå våra uppsatta mål och bli något som vi inte var i ungdomens dagar, eller innan? Är livet utvecklingen? Kan meningen vara den själsliga friden; att finna lycka?

Inget svar är fel såklart. Allt är subjektivt. Ibland blir jag bara less på att vi ens funderar på det? Är livet att fundera på vad livet är? Men å andra sidan känns det så viktigt, jag känner mig ganska stolt och hedrad att jag får leva, och jag vill leva så mycket som möjligt, men hur gör jag det? Är det att kasta bort tid när jag funderar över vad livet är eller är det att lära mig uppskatta det?

Det verkar så insiktsfullt och starkt när man läser om de som kan säga att en händelse eller en livsstil har gjort att de kan skala bort trivialiteter och leva, leva efter vad man tycka verkar väldigt idealist; familj, närhet, lycka, jordnära och naturligt, utan irritaion och negativ energi.

Det är imponerade. Det är så långt bort från mig. Det verkar som man kan fokusera på annat då, som om man kommit ett steg längre. Mot vad? Vad livet är?