tintiiin

Tänk att det ska vara så svårt att veta vilken dag det är. På jobbet har jag ideligen funderat på om det är onsdagens eller torsdagens upplägg jag ska följa, och vilken dag var det jag skulle förbereda till morgondagen? Inte nog med den konfunderade känslan till klockan fyra idag så har mamma och jag myst ihop oss med levande ljus, räkor och vitlöksbröd. En kopp te framför tv:n med en bit mörk choklad att njuta av. Ja, och så var det onsdag ja! Inte lördag och inte fredag, utan mitt i veckan...

Det är lite spännande hur vissa saker inte går in i huvudet. Tänk hur många gånger jag har tagit fram mobilen ur fickan, tittat på displayen och klockan, lagt tillbaka telefonen i fickan och funderat på hur mycket klockan egentligen var. Jag är även fenomenal på att inte lyssna på vad någon heter då man presenerar sig; - Ja, hej, Christina! - Hej, David! Trevligt att träffas, blabla... Namnet är borta, jag är ens tveksam till om det passerade en en av mina hjärnceller för det finns ingen koppling sen. Jag lyssnar helt enkelt inte. O ch jag vet inte varför, det är ju ingen onödig information direkt, eller?

Handlar det om refleksmässigt beteende tro? Plocka upp telefonen, kolla. Häsla med namn, var artig. Svara då föräldern säger något i tjatig ton, få tyst på honom/henne. Hjärnan är som bortkopplad. Det är ett konstigt fenomen, det kan vara ganska ödesdigert men jag tror inte det är så sällsynt.

Idag har jag även skrivit ett bloggutkast för MyTellus. Inte illa, att korrläsa imorgon kanske men det känns bra att få skriva av sig. Det kommer så mycket tankar, ibland tror jag det bara dyker upp fler när jag börjar. Som vid en diskussion, argumenten kommer successivt. Under debattens gång helt enkelt, man snappar upp något den andra säger, ändrar sig lite, tar en annan vinkel. Kreativitet föder kreativitet.

Föd lite kreativitet nu, eller träna det ska ju i alla fall föda mer lust till att träna mer!