tintiiin

Nu så. Nu har jag tagit av mig armbandet för att låta tangenterna få knappra fritt. Datorn virusskannas och jag har inaktiverat onödiga program som startas automatiskt.

Idag har varit en dag som kan beskrivas som underbar tror jag. En dag av intryck och funderingar, av diskussioner och ältande, av reflektioner och avslappnad flum. En dag att uppskatta. Så som jag lämnade en liten lapp till de på jobbet som jobbade morgon och förmiddag idag; en fredag som den idag kan fokuseras på att uppskatta gemenskapen. En liten koppling jag gjorde i ett halvsläckt kök närmare midnatt var ju ändå att Robinson Crusoe fick välbehövd gemenskap en fredag. Till och med så att det gick till historien att det var en fredag som just då och därav Fredag dök upp.

Att ha sällskap och känna närvaro är viktigt, det betyder inte nödvändigtvis att umgås. Att känna gemenskap kan likväl vara att vara ensam, fast inte ensam utan själv. I egenvald ensamhet, just för att gemenskapen och närvaron av andra gör en trygg. Jag såg en sevärd film på Cosmonova i Stockholm idag, en om sjömonster. Det som jag nu flera timmar i efterhand minns och reflekterar över är hur berättarrösten gav liv åt fossilernas viljor. Att kvinnan med den lugna rösten förtäljer hur djuret som för länge sedan simmat, jagat och levt på vår jord, under en omfattning av tid nästan obegriplig att förstå har blivit en fossil som idag kan finnas och skönja en berättelse om hur den levde. Att vi idag kan känna samhörighet med ett djur vars existens är så ofattbar att den är svår att tro verklig.

Jorden är vår, allas.