tintiiin

Det är ändå fantastiskt att det klassas som att skapa. Sita o plita ner lite bokstäver med någon sorts essens i. Men det är bra för mig för då kan jag vara kreativ eftersom jag är totalt oförmögen att skapa något som helst tilltalande för någon när vi närmar oss de estetiska hörnen såsom musik och konst.

Men hur än skapande och kreativitet klassas, funderar jag nog ändå mest på självdisciplin en dag som denna. En dag som bevisat för mig hur nyckfull och oförståelig min egen självdisciplin är. Jag är inte bra på att träna. Inte äta sötsaker. Avstå från grädden på varm choklad. Jag vet att jag borde, jag vill kunna göra det, jag har många gånger bestämt mig för att NU RÄCKEE! men icke. Min självdisciplin räcker inte så långt. Det känns som jag inte kan skriva mycket mer om det, för även om jag tänker att "jag ska inte" så gör jag det. Om och om igen. Eller om jag ska ut o träna men tröttheten hägrar, ja, vem vinner tror ni? Jag finner alltid små bortförklaringar som kan ses som legitima, men i själva verket är helt befängda.

Så det låter ju inte så konstigt, men motsättningen i min lilla kropp är som sådan att vissa saker bara sker inte. Jag hatar till exempel morgnar. Att gå upp klockan sex kan ge mig sådan ångest i ungefär tio minuter innan jag klivit över något sorts steg att jag vaknat. Men under de tio minuterna känner jag så mycket hat att jag egentligen blir rädd för mig själv. Det är inte mycket som är värt något i livet då. Vad gör att jag fortsätter då? Inte går på reträtt till sängen. Ja, självdisciplinen? Jag ska jobba, jag ska åka någonstans. Jag måste alltså upp. Då gör jag det.

Lat är jag, ta träningen exempelvis. Om jag nu kommer ut för en löprunda så kommer jag garanterat inte köra så hårt som jag borde för när jag börjar bli trött ger jag upp. Den rackarns självdisciplinen sviker igen. Springer jag däremot och tävlar (outtalat eller ej) med/mot någon, ja, då finns så mycket energi att jag förvånas av mig själv. Då vägrar jag ge mig, jag vägrar vara sämre. Men innan vi kan dra en logisk slutsats om att tävlingsinstinkten övervinner själdisciplinen likväl som de kortsiktiga negativa konsekvenserna gör det måste även ännu en parameter betänkas. Min tävlingsinstinkt fungerar som så att jag tävlar mot de som jag vet jag kan vinna mot (i vissa fall även de som jag har vunnit emot - det vill säga de kanske har utvecklats mer än jag men det vägrar jag erkänna) så kämpar jag till jag vinner. Personer som jag och de, hur hemskt det här än låter, vet är ganska mycket sämre än jag lägger jag mig på samma nivå som. De jag inser att jag aldrig kommer kunna slå lägger jag mig för på en gång. Min tävlingsinstinkt handlar således bara om att rädda mitt eget skinn.

Självdisciplinen påverkas inte nämnvärt av det. Man borde kunna tycka att den ska förbättras för då har jag ju mer sporre att träna när man tittar på hur tävlingsintisnkten fungerar. Men icke.

Jag kommer inte kunna dra någon slutsats nu. Då hade jag inte skrivit det här inlägget i presens. Självdisciplinen är en komplex företeelse för mig.