tintiiin

Hur ska det gå?

Ovetande är vi ännu.

Problematiskt kan tyckas.

Plötsligt är vi där och vet, men inser inte.

Hur kommer det sig att vi strävar så innerligt efter det som komma skall? Att det ska bli bra, bättre än nu. Varför funderar vi så mycket på framtiden? Hur det kommer bli. Vad är det som skapat den mentaliteten hos hos? Jag tror nog vi alla gör det, i mer eller mindre omfattning; kämpar och vill att vi ska få det bra. Och därav glömmer vi nutiden. Att det nu är framtiden som vi såg den för ett år seden, eller fem, eller igår. Nu är en tid du strävat mot, nu är en tid du velat se komma, nu är en tid du kämpat för ska bli bra.

Nu är det tid att leva i den tiden med. Om du idag strävar efter att samla på dig bra egenskaper och erfarenheter, materiella ting och möjligheter att ta dig dit du vill vara om två år, så hoppas jag att du även tar vara på tiden om två år, eller då du nått dit. Precis som du nått hit idag från igår. Att finna nya mål är inte konstigt eller onaturligt. Snarare sunt. Jag hoppas att vi alla kan uppskatta delmålen och förstå att även om långsiktiga mål och långsiktig utveckling tar fokus från dess självförferkligande eftersom det blir en del av vardagen likväl som man gärna hittar nya vägar, nya mål och nya steg att ta.

Att inse att du är här idag för att du nått mål du satt upp tidigare i livet är viktigt. Tacka dig själv, förstå att du lyckats och blicka vidare.

Blicka ut över rummet - se dess tapeter, låt dina ögon vandra ut genom fönsterrutan - se dess klarhet, uppfatta din närmsta omgivning - se fågeln i trädet, ta in vidsträcktheten - utåt, framåt, uppåt. Du kan.