Tanken. Icke-tillkortakommande.
Jag hade ju en sådan bra tanke. Den försvann. Det är underligt hur saker och ting kan försvinna. Saker till viss del, ibland har de materiellt sätt bara gått upp i rök, men tankar. Kom-ihåg. Hur svårt ska det vara att minnas något egentligen? Speciellt då man vid vid tillfället tanken slår en säger till sig själv att det här ska jag komma ihåg. Men icke. Eller snäppet jobbigare; vid tillfället då man vet att man borde komma ihåg något som man tänkt komma ihåg. Men icke. Eller alla gånger man borde kommit på att man borde komma ihåg något. Men icke.
Som jag tidigare svamlat om fungerar jag till viss del fotografiskt. Det kan även yttra sig genom bildliga associationer till något som hänt och därmed väcka minnen till liv. Jag kan till exempel gå en promenad, titta ner i marken och se en rot, av bilden jag får tolkad till min hjärna kan jag minnas vad jag funderade på häromdagen då jag gick samma vända och även då såg roten, eller vad jag pratade om då jag passerade den. Det är lite intressant.
Likaså är de så kallade dèja-vuerna ett spel med, i alla fall till viss del, minnet. Redan sett. Känslan av att ha varit i situationen tidigare, att vi pratat om det, att vi var här, och i en förnimmelse av en sekund förana hur händelsen ska te sig innan den gör det. Det är lite läskigt.
Det som är många gånger är snabbheten som vi inte riktigt kan hantera. Känslan som kommer men lika snabbt försvinner, någon bit av den som består som en liten kvarleva så vi vet att den var där. Känslan vid det redan sedda. Ögonblicket vid bilden. Tanken vid tidpunkten. Det är lite irriterande.
Ett mänskligt tillkortakommande? Att vara människa är inget tillkortakommande är mitt svar.
Ett litet tips på tal om människan, jag läser Bill Bryson just nu; En kortfattad historik över nästan allting. En mycket givande bok som både skakar om, motiverar leendet och tankeställer. En bok man kan läsa i korta stycken, lägga åt sidan, glömma och ta upp. En läsvärd berättelse om allt du skulle lärt dig på naturkunskapen, geografin och historian, men med annan smaksättning. En bättre. Undvik dock den svenska översättningen av Fredrik Sjögren 2010 GGP Media, den är inte kvalitativ.
Som jag tidigare svamlat om fungerar jag till viss del fotografiskt. Det kan även yttra sig genom bildliga associationer till något som hänt och därmed väcka minnen till liv. Jag kan till exempel gå en promenad, titta ner i marken och se en rot, av bilden jag får tolkad till min hjärna kan jag minnas vad jag funderade på häromdagen då jag gick samma vända och även då såg roten, eller vad jag pratade om då jag passerade den. Det är lite intressant.
Likaså är de så kallade dèja-vuerna ett spel med, i alla fall till viss del, minnet. Redan sett. Känslan av att ha varit i situationen tidigare, att vi pratat om det, att vi var här, och i en förnimmelse av en sekund förana hur händelsen ska te sig innan den gör det. Det är lite läskigt.
Det som är många gånger är snabbheten som vi inte riktigt kan hantera. Känslan som kommer men lika snabbt försvinner, någon bit av den som består som en liten kvarleva så vi vet att den var där. Känslan vid det redan sedda. Ögonblicket vid bilden. Tanken vid tidpunkten. Det är lite irriterande.
Ett mänskligt tillkortakommande? Att vara människa är inget tillkortakommande är mitt svar.
Ett litet tips på tal om människan, jag läser Bill Bryson just nu; En kortfattad historik över nästan allting. En mycket givande bok som både skakar om, motiverar leendet och tankeställer. En bok man kan läsa i korta stycken, lägga åt sidan, glömma och ta upp. En läsvärd berättelse om allt du skulle lärt dig på naturkunskapen, geografin och historian, men med annan smaksättning. En bättre. Undvik dock den svenska översättningen av Fredrik Sjögren 2010 GGP Media, den är inte kvalitativ.
Kommentarer
Trackback
