tintiiin

Då har vi alltså nått den nya dagen, den som blir ny imorgon med. Att man, vi människor, kan tröttna på saker. Allt som sker är ju ändå nytt. Varje minut som kommer för med sig en ny tid, ett nytt tillfälle och ett nytt andrum att skapa det man vill i. Det nya. Det är det som är hela tiden.

Ibland blir det nya en stor skillnad mot gårdagens nya. Ibland förblir det nästan detsamma. Dagens blåskimrande nyhet är öppnandet av poolen. Vår pool. Alldeles vår egen. Tio meter utanför huset ligger den och glittrar, avtäckt, med rent vatten och svalkande. Mister Rob Softly.

Osedd kom du, osedd jobbade du, osedd åkte du. Men dina gärningar förblir.

Plask. Nej, jag har inte testat. När jag kom hem strax innan det tre timmarna gågna efter tolvslaget öm och skör efter lite låtsasboxning och fruktinköp, i stort kaffebehov utbrast jag till grabbarna som lugnt satt nersjunkna i soffan om vattnet var kallt? Oförstående blickar fick jag ett gott exempel på. Ett tveksamt - Vadå, fungerar inte varmvattnet igen? De hade inte sett. De hade inte gått ut än. Ivrigt och med nyfödd energi vinkade jag ut dem, av med hörlurar, upp ur soffan, bort med datorn. KOLLA! Ja, poolen glittrar.

Så nu är väl sommaren om något kommen. Kallt är det i vattnet. Larmas av ska det göras innan man doppar sig. Det ska avnjutas, men inte nu. Min största existentiella fråga i detta läge är om jag ska dammsuga och moppa golvet eller duscha först. Inget av det är kul, givande eller spännande, bara nödvändigt ont. Jag har till och med fått i mig kaffe. Men inte hjälpte det.

Facebook-fliken flipprar i ögonvrån. Nouveau message de Robert ! - Facebook - Nouveau message de Sylvain ! Men de får banne mig vänta. Här ska det städas och fixas. Mer ost är inköpt, vindruvor och jordgubbar. Den rökta laxen jag kostade på mig är dock spårlöst försvunnen så jag får väl improvisera hejvilt då jag äntligen ska få krama min ömma moder.

Vi har pool, vi har kaffe och vi har det bra.