Fiskar i april och i filéform.
Poisson d'Avril. Nej, inga sådana skojsigheter detta år, spanade dock traditionsenligt in lokalblaskan hemma i Nyköping över nätet för att lokalisera årets aprilskämt. Så roligt var det inte, ungefär som vanligt. Hur möter jag våren (läs sommaren) annars då? Jo, inte med annat än en rhume. Förkylning av något slag. Halsont och ett tjock, jobbigt töcken i huvudet. Fy sjutton!
Men jag är en motståndskraftig person, jag är ju kvinna! För ni har väl hört de senaste rönen om att mäns testosteronbildning som påverkar deras välbefinnande faktiskt sänks redan vid en 37.7-gradig kroppstemperatur. Kvinnornas östrogenbildning som har samma funktion forsätter göra allt de kan för vi ska tro att vi mår bra och lyckas så ända till vår temperatur stigit till 39.6 grader. Om vi ska tro forskarna och återgivningen av deras resultat på DN.se.
Hursom kör jag på den framgångsrika ignoreringstaktiken för att bli av med en smärre nedgång i allmäntillståndet. Hoppade över träningen och ägnade mig åt att hänga på Dia en fredagseftermiddag efter lektionen om det franska språket och de regionala skillnaderna. Christophe är bäst. Han är en pedagog. Huruvida Dia är bra eller inte kan diskuteras, billiga är de och jag förde mina bestämda steg styrda av mina fötter som var vackert omgivna av de superfina ballerinaskorna jag köpte häromdagen (och ännu finare blev de imorse då jag kollade hur mycket det var draget från mitt konto - 136 SEK. 14.9 euro plus 1.5 % i avgifter hos VISA blir inte mer än 136 SEK, och då har eurokursen gått upp senaste månaden!) in genom ingången, överblickade köerna och stod emot den djupa sucken som ville komma upp.
M:s inköpslista åkte upp ur bakfickan på jeansen och vårlök, vitlök, fiskfiléer, kapris, svarta och gröna oliver, mozzarella, krossade tomater och choklad skulle lokaliseras och slängas ner i rullkorgen tillsammans med hushonung, toalettpapper, två kartonger jordgubbar (ja, fina och stora och alldeles jordgubbsröda för 1.49 euro per halvkilot). Svettig och varm, med två tredjedelar av hemvägen kvar så bler bageriet även besökt och mina överfulla väskor som tyngde mina axlar fylldes upp till randen av två nybakade baguetter.
Väl hemma, med allt uppackat och altandörrarna på vid gavel slår jag mig till ro vid köksbordet som jag faktiskt städade upp och rensade alla mina papper från i förmiddags. Ensam. Så ovant, det är skönt men det känns ändå fel. I det här huset ska man inte vara själv, vi är alla här och vi delar på så mycket. Men en stund att bara glida runt osedd är skönt. En stund.
Och en stund är aldrig lång, M och V kom snart hem och M har intagit en position för att trolla med allt jag lyckades få med mig från affären. Vi väntar på E och en kollektivmiddag är kvällens plan.
Ledighet tills på onsdag och innan dess ska jag bli frisk för att syssla med lite mer träning, en och annan utflykt, litteraturanalys samt en liten uppsats på franska om den franska integrationspolitiken. April, då kör vi då. Köpte du en del av det sörmlänska kulturarvet från stadshuset?
Sätt dig ner och se.
Men jag är en motståndskraftig person, jag är ju kvinna! För ni har väl hört de senaste rönen om att mäns testosteronbildning som påverkar deras välbefinnande faktiskt sänks redan vid en 37.7-gradig kroppstemperatur. Kvinnornas östrogenbildning som har samma funktion forsätter göra allt de kan för vi ska tro att vi mår bra och lyckas så ända till vår temperatur stigit till 39.6 grader. Om vi ska tro forskarna och återgivningen av deras resultat på DN.se.
Hursom kör jag på den framgångsrika ignoreringstaktiken för att bli av med en smärre nedgång i allmäntillståndet. Hoppade över träningen och ägnade mig åt att hänga på Dia en fredagseftermiddag efter lektionen om det franska språket och de regionala skillnaderna. Christophe är bäst. Han är en pedagog. Huruvida Dia är bra eller inte kan diskuteras, billiga är de och jag förde mina bestämda steg styrda av mina fötter som var vackert omgivna av de superfina ballerinaskorna jag köpte häromdagen (och ännu finare blev de imorse då jag kollade hur mycket det var draget från mitt konto - 136 SEK. 14.9 euro plus 1.5 % i avgifter hos VISA blir inte mer än 136 SEK, och då har eurokursen gått upp senaste månaden!) in genom ingången, överblickade köerna och stod emot den djupa sucken som ville komma upp.
M:s inköpslista åkte upp ur bakfickan på jeansen och vårlök, vitlök, fiskfiléer, kapris, svarta och gröna oliver, mozzarella, krossade tomater och choklad skulle lokaliseras och slängas ner i rullkorgen tillsammans med hushonung, toalettpapper, två kartonger jordgubbar (ja, fina och stora och alldeles jordgubbsröda för 1.49 euro per halvkilot). Svettig och varm, med två tredjedelar av hemvägen kvar så bler bageriet även besökt och mina överfulla väskor som tyngde mina axlar fylldes upp till randen av två nybakade baguetter.
Väl hemma, med allt uppackat och altandörrarna på vid gavel slår jag mig till ro vid köksbordet som jag faktiskt städade upp och rensade alla mina papper från i förmiddags. Ensam. Så ovant, det är skönt men det känns ändå fel. I det här huset ska man inte vara själv, vi är alla här och vi delar på så mycket. Men en stund att bara glida runt osedd är skönt. En stund.
Och en stund är aldrig lång, M och V kom snart hem och M har intagit en position för att trolla med allt jag lyckades få med mig från affären. Vi väntar på E och en kollektivmiddag är kvällens plan.
Ledighet tills på onsdag och innan dess ska jag bli frisk för att syssla med lite mer träning, en och annan utflykt, litteraturanalys samt en liten uppsats på franska om den franska integrationspolitiken. April, då kör vi då. Köpte du en del av det sörmlänska kulturarvet från stadshuset?
Sätt dig ner och se.
Kommentarer
Trackback
