Sommartankar.
Men hej, ett sånt litet leende som sprider sig i mitt ansikte. En bra dag, en dag som spenderats med härligt folk, i underbar natur, med god mat, i ett skönt tempo.
Det känns bra, som jag fått hem många bollar som varit ute och rullat, studsat och flygit fritt. Mina tankar, beslut och viljor har idag samsats lite, samlats för att samsas. Sommaren. Hur ska den ta form? Dessa veckor som de flesta längtar efter, som de flesta planerar eller inte - oavsett så finns förväntingarna, de veckor som ska vara de bästa av det svenska klimatet för de flesta, de veckor som är sedda och tänkta som frihetsfyllda. Veckor som de senaste åren varit fyllda av jobb för min del. Om det än så varit 50 arbetsdagar i sträck, endast kvällstid på Ölands norra knutpunkt, Byxelkrok. Om det så varit en sommar signifierad av långpannerekord, de högst uppnådda arbetstimmarna gjorda per helg, vecka, månad och sommar på en skörgårdsö. Om det så varit en sommar på pärlan i Nyköping med mackfabrik och skrikande småbarn. Om ändå så har somrarna ändock varit karakteriserade av jobb, pengatjänande och arbetscheman.
Men sommar 2011.
Vart ska du föra mig? Besluten ligger just nu i om sommarkurserna ska skippas eftersom de är onödiga. Jag har ju studerat heltid hela våren (officiellt sett) och ska från och med höstterminen 2011 studera heltid i (minst) tre år. Vad ska det tjäna till att studera denna sommar? Dessa underbara veckor som jag kommer spendera på en treveckors resa med min älskade Krull (kan någon med jordens fräckaste rastaflätor kallas Krull?), en eventuell vecka i skotska höglandet med min guld värda Sealander. En tältning med den sjukt älskade och saknade Gessl? Mer därtill och flera underbara vänner, personer och löst folk på flertalet orter runtom i det avlånga svenska landskapet.
Vad ska jag med ett par sommarkurser till? De uppfyller inget egentligt syfte.
Hej sovra och prioritera. Bland det värsta som finns, men ack så nödvändigt. Dumma samhällskonstruktion att uppfinna dessa fenomen. Och ja, jag skyller allt på samhället för jag är inne i Le Clézios underbara värld där det mesta förefaller vara samhällets fel i enskilda personers öde. Eget ansvar finnes ej att tillgå.
Och på det sättet resonerar ju jag jämt och ständigt, mest ofta (oftast på svenska, le plus souvent om jag skulle tillämpa den franska tungan). Eller kanske var det motsatsen? Tror nog det. Individens eget ansvar yrkar jag ju ganska starkt för i flera sammanhang.
Hursom. Sovra, prioritera, välj och ha ångest.
Någon gång har vi känslan av att allt ikring oss samlas till en någorlunda överblicklig tillvaro. Profitez!
Det känns bra, som jag fått hem många bollar som varit ute och rullat, studsat och flygit fritt. Mina tankar, beslut och viljor har idag samsats lite, samlats för att samsas. Sommaren. Hur ska den ta form? Dessa veckor som de flesta längtar efter, som de flesta planerar eller inte - oavsett så finns förväntingarna, de veckor som ska vara de bästa av det svenska klimatet för de flesta, de veckor som är sedda och tänkta som frihetsfyllda. Veckor som de senaste åren varit fyllda av jobb för min del. Om det än så varit 50 arbetsdagar i sträck, endast kvällstid på Ölands norra knutpunkt, Byxelkrok. Om det så varit en sommar signifierad av långpannerekord, de högst uppnådda arbetstimmarna gjorda per helg, vecka, månad och sommar på en skörgårdsö. Om det så varit en sommar på pärlan i Nyköping med mackfabrik och skrikande småbarn. Om ändå så har somrarna ändock varit karakteriserade av jobb, pengatjänande och arbetscheman.
Men sommar 2011.
Vart ska du föra mig? Besluten ligger just nu i om sommarkurserna ska skippas eftersom de är onödiga. Jag har ju studerat heltid hela våren (officiellt sett) och ska från och med höstterminen 2011 studera heltid i (minst) tre år. Vad ska det tjäna till att studera denna sommar? Dessa underbara veckor som jag kommer spendera på en treveckors resa med min älskade Krull (kan någon med jordens fräckaste rastaflätor kallas Krull?), en eventuell vecka i skotska höglandet med min guld värda Sealander. En tältning med den sjukt älskade och saknade Gessl? Mer därtill och flera underbara vänner, personer och löst folk på flertalet orter runtom i det avlånga svenska landskapet.
Vad ska jag med ett par sommarkurser till? De uppfyller inget egentligt syfte.
Hej sovra och prioritera. Bland det värsta som finns, men ack så nödvändigt. Dumma samhällskonstruktion att uppfinna dessa fenomen. Och ja, jag skyller allt på samhället för jag är inne i Le Clézios underbara värld där det mesta förefaller vara samhällets fel i enskilda personers öde. Eget ansvar finnes ej att tillgå.
Och på det sättet resonerar ju jag jämt och ständigt, mest ofta (oftast på svenska, le plus souvent om jag skulle tillämpa den franska tungan). Eller kanske var det motsatsen? Tror nog det. Individens eget ansvar yrkar jag ju ganska starkt för i flera sammanhang.
Hursom. Sovra, prioritera, välj och ha ångest.
Någon gång har vi känslan av att allt ikring oss samlas till en någorlunda överblicklig tillvaro. Profitez!
Kommentarer
Postat av: E.
...officiellt sett.
med lite tur får jag ihop 24 hp på dessa tre och en halv vecka! :D
Trackback
