tintiiin

Påsklovet är kommet med regn och rusk blandat med en strålande sol. Paketleveranser har fekventerat vår dörr och så jag entrade huset efter närmare tio timmars utevistelse med både bravadtåg och sömnens framlockande lektion i bagaget så låg ett paket med mitt namn på pallen invid köket. Azouz Begag, ditt liv och dina val ska jag sluka. En stor fransktalande pocket. Hur ska jag få hem dig sen? Fast det är intressant att läsa, och det måste ju överväga tyngden. Allt kan inte mätas i kvantitet, det finns andra värden.

Det andra postpaketet för dagen var dock snäppet vassare. V:s mamma och pappa, föräldrarna till vår underbara leendefabrik, hade skickat en "liten" påskhälsning. Ett magasin Allt om Mat och godis. 200-grams Marabou chokladkaka. Gelehallon. Plopp. Dumle. Kexchoklad. Pimpim. Zoo. Fruxo. Salta Katten. Idag firar vi påsklov och hälsningar, dessutom töms snart kollektivet på folk och ersätts tillfälligt av andras gäster.

E är oss saknad sedan två veckor och förblir så även över denna ledighet, R far hemåt med morgondagens Ryan-flight och M lyfter vid sin tur hemåt på måndag. Kvar blir jag, A och V, tillsammans med min mor och A:s bror. Det kommer bli en fantastisk vecka!

Och kvällen ligger framför oss. Godisskål. Lov. Planeringar och vändor. Sista dagen idag, många ungdomars ångestfyllda dag. 15 april. Jag ska pria om tvåan och trean tror jag. Men det blir nog änväl Uppsala på ettan.

Hurväl är annars ett ord som jag ska lära mig använda. Huruvida gillar jag starkt men V rekommenderade även hurväl som jag nog aldrig nyttjat innan. Eller huruväl kanske? Ehuru är ballt om inte annat! Intressant med våra gamla konjunktioner (?) är det allt.

Lite franskabok, en dumle, en kopp te och lovet är, i känslan så smått nere i bröstet av att vår séjour i Aix börjar ta slut, i annalkande.

Det finns mycket frågor och än fler svar.