Vatten.

Haj ååå valkommen!

Idag har jag badat i havet. Salt och gott och flöt på riktigt gjorde jag. Det har varit en så bra dag, en avslappnad men inte oproduktiv söndag, en givande men inte prestationsångestfylld tid. Jag och M har tränat (= jag kommer inte kunna komma upp ur sängen imorgon!), utforskat hur gymmaskiner fungerar (det vill säga M har haft en visad rundtur för mig, grön som jag är på den fronten) och sedan mött upp gott folk vid Rotonden.

En spännande incident inträffade då vi sjönk ner på en uteservering för att hinna få i oss lite koffein innan Sylvain skulle plocka upp oss, Åsa och Ahmed. Bakom oss hör vi på svenska - "De har även fruktsmoothisar!", den djupa sucken från mig komponerade väl med sucken från M. Inte svenskar! Snälla, vi är faktiskt i Frankrike! Men icke, jag fick en förnimmelse av någonting dock och vrider på mig, ser Amanda med menyn i högsta hugg mittemot sin vän som var på besök. - "Men hej!" Nu var det helt okej med svenska helt plötsligt.

Våra beställda drycker dyker upp, varsin cappuccino ställs ner framför oss tillsammans med beviset på att vi huserar i en dyr stad; 7.8 euro. För en shot espresso med mängder syfongrädde sprutat på, ja, gånger två såklart men ändå! Sedan när började cappucino serveras med grädde?! Kanske var det för klockan var efter 11.00, då får man ju inte inta denna ljuvliga kaffedryck enligt italienarna. Men vad vet de om kaffe? Vi har ju Arvid Nordqvist-kaffe i Sverige!

Men hursom, in i bilen och ut mot Marseille, genom staden efter att ha kikat på både H.L.M. och diverse övriga intressanta arkitektkreationer och ut mot havet. Det underbara vattnet. Det är så saknat. Vyn, vågorna, ljudet, doften. Hur galet är det inte att jag kan sakna något så mycket, fast jag egentligen aldrig varit på vattnet så mycket? Men det ger ro. Som Sylvain menade; Aix-borna är hetsigare än de i Marseille, havet lugnar. Kan vara så sant. Minns min Klövsjö-séjour förra vintern. Mot slutet så kände jag att det var något som saknades. Jag kunde inte sätta fingret på vad tills jag insåg att rinnande vatten, levande vatten var frånvarande. Snö och is i all ära men porlandet från bäcken vid Fettjeåfallet framåt påsktider gestaltade min saknad. Jag behöver vatten.

Så jag svalde lite, har en hel drös av dess salt i håret och har låtit det torka mot min hud i solen. Jag har badat i medelhavet idag. Det var skönt!




När jag och M släpat oss upp för mördarbacken (den är olika brant beroende på hur pigg man själv är) på hemvägen så kände vi både ett lugn, en lycka och en tillfredsställelse. Vilken bra dag det var, en dag att minnas bland alla de andra härliga minnena jag tar med mig från den här tiden.

Nu har vi stängt av oljeaggregatet (tror vi) eftersom den räknar ner till 23 från 58 i veckan innan (från 70 sedan vi anlände) och under 20-strecket blir det tydligen...inte bra. Ingen värme och inget varmvatten är statusen just nu (både med eller utan påslaget oljeaggregat - that's weird) så saltet får gotta ner sig lakanen som jag inte kan tvätta imorgon...

Dröm och fantisera, om det är bra eller inte i längden är mest ångestfyllt att fundera på.

Kommentarer
Postat av: Mamma

Lyllos!!! Bada i Medelhavet och det är du värd.



Men tvättmaskinen går väl på kallvatten??!! El har ni väl ...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0