Matlycka.
Jag drar väl iväg ett inlägg idag med, bara för att få chansen att berätta hur lycklig en liten idé gjort mig. Jag satt och skrev på min CC-uppsats för fulla muggar (jihaaaa - jag har faktiskt börjat!), R var även hon djupt insjunken i dataskärmens ändlösa informationsflöde och E hade dykt upp från nivån under jordytan för att äta ett stycke mat. Jag börjar dock ledsna och känner att ett avbrott skulle sitta på sin plats, 800 ord på franska är mer än något värt en paus. Det var helt enkelt dags för den inplanerade springturen.
Upp från stolen reser jag mig, sträcker på mig, öppnar altandörren och går ut för att känna på väderleken. Fy sjutton så kallt! Jag trodde inte för ögonblicket på M:s vittnesmål om kvävande värme då hon kom hemsläpandes med matvaror ett par timmar tidigare. All lust och vilja att överhuvudtaget gå ut rann av mig. Stöttande som R alltid är konfirmerade hon min tanke om att kanske stanna inne med det enkla utropet - Man får! Följt av - Man får dricka ett glas vin med. Du behöver inte gå ut. För tänka sig, det behöver jag ju inte, och i denna ruggiga dag, regnmolnen hängde i luften och höstkänslan var infunnen så kopplades två saker samman i min hjärna. Kakaopaket som blivit kvarlämnat efter gårdagskvällens kärleksmumsbak och ruggig höststämning adderas för att göra summan VARM CHOKLAD!
Kakao och socker, R bjöd frikostigt på sin nyinköpta färska mjölk och riktigt varm choklad i en stor kopp gjorde mitt leende! Jag var så lycklig, och det var så mycket bättre än att vara ute och springa (vilket jag dock varit nu efter att ha tillbringat ännu ett par timmar framför words trevliga programutformning, inväntande regnet, tittat på regnet och sedan konstaterat dess status som "dragit över").
Sallad blev dagens näringsintag - kokta rödbetor, tomat, rödlök, fetaost, kiwi, sallad, crème fraîche, mandarinvinäger, olivolja, citronpeppar, salt och peppar. Ett ägg på det och lycklig blev jag även av den rosa tonen på dressingtjosanet som låg kvar på tallriken. Matlycka kan var så okomplicerat.
Vad är din okomplicerade leendegivare?
Upp från stolen reser jag mig, sträcker på mig, öppnar altandörren och går ut för att känna på väderleken. Fy sjutton så kallt! Jag trodde inte för ögonblicket på M:s vittnesmål om kvävande värme då hon kom hemsläpandes med matvaror ett par timmar tidigare. All lust och vilja att överhuvudtaget gå ut rann av mig. Stöttande som R alltid är konfirmerade hon min tanke om att kanske stanna inne med det enkla utropet - Man får! Följt av - Man får dricka ett glas vin med. Du behöver inte gå ut. För tänka sig, det behöver jag ju inte, och i denna ruggiga dag, regnmolnen hängde i luften och höstkänslan var infunnen så kopplades två saker samman i min hjärna. Kakaopaket som blivit kvarlämnat efter gårdagskvällens kärleksmumsbak och ruggig höststämning adderas för att göra summan VARM CHOKLAD!
Kakao och socker, R bjöd frikostigt på sin nyinköpta färska mjölk och riktigt varm choklad i en stor kopp gjorde mitt leende! Jag var så lycklig, och det var så mycket bättre än att vara ute och springa (vilket jag dock varit nu efter att ha tillbringat ännu ett par timmar framför words trevliga programutformning, inväntande regnet, tittat på regnet och sedan konstaterat dess status som "dragit över").
Sallad blev dagens näringsintag - kokta rödbetor, tomat, rödlök, fetaost, kiwi, sallad, crème fraîche, mandarinvinäger, olivolja, citronpeppar, salt och peppar. Ett ägg på det och lycklig blev jag även av den rosa tonen på dressingtjosanet som låg kvar på tallriken. Matlycka kan var så okomplicerat.
Vad är din okomplicerade leendegivare?
Kommentarer
Trackback
