tintiiin

Än en gång sitter jag här och ska iväg. På nya spännande äventyr. Jag är inte nervös, inte orolig och jag förstår inte riktigt vad det kommer innebära. Ungefär som vanligt. Det enda som skiljer sig från hur det annars varit då jag ska ut och fara och flyga en stund är att jag ändå har en vetskap om att det inte är en stund.

Jag har adressändrat. Jag ska flytta. Inte tidsbegränsat leva någonannanstans men ändå mellanlanda hemma hos mamma emellan. Jag har inte levt och bott här på flera år, men alltid landat. Utgått och återvänt. Det ska jag inte nu.

Väggarna i mitt rum (eller brors rum, eller data-rummet då, eller ja, lilla rummet?) är tomma. Det som suttit där sedan jag tog över rummet för ett par år sedan är nerplockat och i Uppsala nu. Eller i en kartong i förrådet. De mesta kläderna är med. Jag kommer inte komma hit och landa utan att tänka mer, utan jag kommer behöva ta med mig en väska. En väska med lite kläder och en tandborste.

Det är bra. Jag vill. Men det är annorlunda. Jag är less på det här nu - jag ska vidare, är pepp och kommer förhoppningsvis trivas som fisken i vattnet. Skapa mig egna rutiner igen, leva lite mer, göra lite mer, utvecklas lite mer. Det känns som jag inte gjort så mycket det senaste året. Det har jag. Men ändå inte.

Att få ge kraft och energi åt mina tankar igen. Få respons och diskussion. Det var länge sedan. Jag byter på flera vis umgänge nu. Eller ja, sedan min arbetsverksamma period. Vad jag gjort senaste året är som sagt oklart. Lätt att konkret berätta i veckor och månader, geografiska punkter och upplevelser. Men vad har det inneburit, betytt och gett? Massor såklart. Men hur kan jag sätta ord på det? Jag vet det knappt själv, eller inte ens knappt - jag vet en del men har inte insett alla svar än. Hur ska jag då uttrycka det. Ofrånkomligt blir det svårt att säga vad jag gjort, svårt att veta vad jag gjort.

Jag var så uttråkad på eftermiddagen att jag efter att ha börjat se en film (vad gör man när man inte vet vad man ska hitta på? Jag vet inte. Tänk vad andra kan göra... Hmmm. Dator, tv, kanske? Jaaao, se en film då? Okej, ja, faktiskt, det var två månader sedan. Kör på det. Se tjugo minuter. Stäng av. Vara less på det.) tog mig till skoggläntan och plockade blåbär. Så nu är nästan en hel big pack-glassplastlåda flylld med blått antioxidant skimmer. In i frysen bredvid mina röda vinbär för en resa upp till ävenyret imorgon.

Äntligen ska jag få handla egen mat, börja träna aoch möta nya männsikor igen. Det har varit lite lamt på sista tiden. Lamt med nya intryck.

På tal om lama så har jag läst ut min tjocka franska roman idag (och lämnat tillbaka den på stadsbiblioteket här) - La Consolante av Anna Gavalda. Mycket trevlig och poetisk bok. Kärlek, verklighet, död och lyckans samband med olyckans. Eller vice versa. Eller hänger de ihop? Har tappat den svenska översättnignen på titeln men den ganska lång. I googles befintlighet har jag också tagit reda på vad La Consolante betyder - ingenting, däremot är det en sista omgång  då man spelar boule. Den utan krav, vinnare och förlorare. Den bara för spelets charm.

Äntligen.

Leendet, tacket och hälsningen.