tintiiin

Tog precis upp denna sida för att förtälja en saga av ännu ospecifierad karaktär när ett plötsligt behov av kaffe slog till. Skvaffe. Innan jag eventuellt avbryter detta lilla inlägg för att på bästa sätt avhjälpa abstinensen ska jag slå ett slag för de ord som i Aix myntades för att spridas långt och djupt in i det svenska språket. Vi börjar med det redan nämnda; skvaffe. Där har vi alltså ordet skvätt och kaffe sammanslaget och förkortar därmed en skvätt kaffe till en skvaffe. Ordet är nästan som bäst lämpat då man är i stånd att servera kaffe och traditionellt önskar ställa frågan: en skvätt kaffe? I detta läge går passar alltså skvaffe ypperligt: skvaffe?

Preskil är då nästa ord på tur. Observera uttalet med ett långt e och hårt k (som i kartong (och kex eftersom jag kommer från östkusten)) och även ett långt i på slutet. Ordet är ett låneord från franskans presqu'île vilket direktöversatt betyder nästanö, på svenska mer känt som halvö. Då beslutet togs att införa detta uttryck i svenska språket resonerade vi som följer. En nästanö är en mer korrekt benämning på en halvö än just det ordet. En halvö är ju snarare nästan en ö än en halv ö. Preskil är inte bara en mer träffande beskrivning av sin sak utan trevlig att ta i munnen. Smaka på ordet preskil (känns dess smakexplosion och njut av dess långa och varierande eftersmak)! Det är vackert.

Nu är nästan mitt kaffebehov bortglömt av denna lilla upphetsning jag känner till detta kära ämne, bortsett från att jag påminde mig om det nu, så jag fortsätter väl med ett par rader till innan jag tar ställning till om en slurk ska ner eller ej.

På tal om det som ska ner i systemet blev jag verkligen förälskad i den bönsalladen jag gjorde och talade för i ett tidigare inlägg. Jag återskapade en kusin dagen till ära; cannelonibönor, färsk skuren rödbeta, hackad gul lök, paprika, morot, balsamvinäger, olja, gräddfil, salt, peppar. Marvellous!

Salladen åtnjöts på en stor grön äng på en sjal läsandes en av alla tidingar jag plockade på mig under gårdagens välkomsmottagning på UU. Efterrätten bestod av en perfekt mogen nektarin och sedan läste jag the preface till min kurslitteratur, Reason and Argument, innan jag nästan somnade. Efter dåsande forsatte jag med nästa franskaboksprojekt som jag lånat på Uppsala Stadsbibliotek (där jag var häromdagen och skaffade mig ett lånekort). Azouz Begag ännu en gång (mest för jag vet att han skriver lättbegriplig franska och hans ämnen är intressanta!) med romanen Le marteau pique-coeur.

Nu är jag dock lite rastlös och funderar på att företa mig en promenad men skulle helst vilja finna en vän att slå ihjäl ett par timmar med under kvällen... Hmm.

För att dock imponera lite grand så villl jag dock berätta om förmiddagens bravader. Efter att ha sovit ut (ingen klocka på ringning!) efter en sen jobbkväll igår (jo, jag har nog fått jobbet!), vaknat, duschat och ätit en slående grötfrukost fick jag i en av alla studentbroschyrer syn på en annons om gratis träning denna helg. Efter att inte förstått så mycket av annonsen, slagit på datorn och förstått ännu mindre slog jag numret till anläggningen (det är för övrigt 018-riktnummer här) och frågade. Mycket riktigt var det gratis och bara att droppa in. Efter en stunds segt överläggande kom jag på att jag ville ju gå på passet som började 25 minuter senare. Av med kläderna, på med träningskläder, packa ihop en väska med skor, plånbok, vattenflaska och handduk för att kasta sig på cykeln. Svettig och vilse får jag ringa dem igen för att fråga om vägen.

Framkommen precis i tid (eller egentligen två minuter sent) deltagar jag på ett slags danspass som tydligen ska likna Zumba. Jag är inte så bra på att rulla höfter men det var så svetten rann. Hur mycket som var eftersvettningar från cykelturen, hur mycket som orsakades av temperaturen i träningssalen och vilken andel som kom från den fysiska ansträngningen är oklart men det var ändå ganska jobbigt.

Uppskatta din lediga kväll!