Rutinernas kraft och fängelse. Camus och röra.

Det är knasigt hur lätt vanorna kommer tillbaka till en. Efter tre veckor utan internet och med sporadiska snabba kvartar på att kolla mejlen alternativt hinna med en statusuppdatering på facebook om att man lever och allt är bra på skolans datorer (med franskt tangentbord) har den dagliga uppkoppling tagit hand om mig igen. I ett dygn har vi haft internet i huset. Ett dygn och jag kollar redan fb/meljen i den utsträcking att inget nytt har hänt mellan gångerna. Vilket är bedrövligt. Bättring på det.

Idag har en liten kvinna talat väldigt fort om Albert Camus, denna fantastiska man som skrivit den ännu mer fantastiska (NOT) boken L'Étranger. Biblioteket här i Aix hade en liten kommenterad visning av deras utställning om denna författare och jag och min goda vän och "mor" i regnbågsfamiljen närvarade på helt frivilliga skäl för att skapa oss lite...pluspoäng i litteraturkursen som just nu beträffar denna man.

Hon pratade lite för fort. Men lite mer vet jag allt.

Stekta champinjoner. Repris på avocadoröran. Gnocchi. Bönröra? Vad ska magen fyllas med? Lunchen bestående av crêpes salées; fromage et saumon är svår att toppa i alla fall.

Lustigkurrens finess är en ädel konst att akta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0