tintiiin

En lördag passerad. Fem veckor här i Aix räknar jag nu. Tiden går.

Dagen min började riktigt härligt och hurtigt! Jag gick upp, pigg och glad som en lärka, runt åtta och mikrade mig en portion gröt som tillsammans med fonetikboken avnjöts med lite äpple, russin och kanel. En smärre fördjupning i franskans förvirring om dess extremt oregelbundna och undantagsfyllda fonetiska regler följdes av en joggingtur och därefter en dusch. Krisbaguetterna i ugnen och kaffet påslaget, V dyker upp och vi studerar meterologernas utsagor för Marseille dagen till ära. Molnen och den ruggiga känslan i Aix lockade oss inte ut på äventyr och dessvärre var inte prognosen för kusten bättre. Vi åt vår frukost i godan ro med andra ord och då A och R gled fram med sömngubbarna i ögonen enades vi om att skjuta planerna på framtiden.

Så eftermiddagen ägnades istället åt min opiumberoende galna teaterman Artoud och diverse idéspottning för Culture et Civilisation-kursens mini-memoire. Könsneutral franska kan det vara ett intressant ämne måntro?

Hursom kände jag att dagen var lite väl innehållslös och vi bestämde oss för att den franska bion skulle besökas. Filmfantasterna i huset, med andra ord grabbarna, önskade se bröderna Coens senaste verk; True Grit och framåt åttasnåret (efter att jag blivit utnämnd domare i vårens kommande battles i tomatsåslagande) rörde vi oss ner mot stadens gator och torg.

Filmen var fångande och skickligt gjord, en ruggigt bra film med andra ord. Jag skulle dock kunnat önska att just långa stora ormar som vaknar från sin vinterdvala i ett halvruttet lik kunde utelämnats. Jag klarar verkligen inte ormar utan nu måste jag ha kvar den där minnesbilden i huvudet och med jämna mellanrum få rysningar i hela kroppen bara av att tänka på det.

Än en gång kunde vi inte heller låta bli att förundras över det franska systemet. Biljetter kan inte bokas/reserveras över internet, de öppnar biljettkassan för den specifika filmen en halvtimme innan den börjar och efter det givna köandet måste man slåss till sig en bra plats eftersom de sålda biljetterna inte är numrerade. Är man då i god tid för att köpa och lyckas få ett par bra platser får man således sitta och hålla platserna till filmen börjar. Vad man kan underhålla sig med under den tiden kan exempelvis vara att titta på de förtrycka reklamannonserna à la hockey-rink på den glansiga (!) gråsvarta (!?) ridån.

Halva kollektivet går och lägger sig här inatt; E i Paris, M i Spanien och R som roar sig (och oroar sig för att bli rånad) i Marseille lämnar mig och grabbarna här. Så tomt och ekande. Hmm. Det sociala livet anpassar jag mig allt ganska lätt till.

Karamellpopcornen som jag först inte var sugen på, sedan glömde bort och sedan inte ville prassla med under föreställningen kniper nästan till i min ganska tomma mage. De blev middagen då vi kom hem vid midnatt. Pastafjärilar med ost var lunchen.

Nu har jag även brytit sönder mitt tangentbord för att fixa mellanslagsknappen men både den och M strejkar lite. Bäst att låta dem vara då.

Det är svårt. Vi borde minnas att det är svårt för alla.