Knutt.
Uppdaterar.
Kära hjärtanes. Jag blir lite imponerad av mig själv, fast egentligen kanske mest besviken att jag inte har högre förväntningar och bättre självdisciplin än ja, de låga och den usla jag uppenbarligen besitter. Vad som fick mig att öppna denna sida en lugn måndagskväll som denna var inte annat än att mamma pratat om min blogg för en kär vän till familjen. Hoppsansa! - Men jag uppdaterar ju aldrig den! utbrast jag då mor stolt förtäljde sin del i mina skrivelsers spridning. - Inte? svarar hon förvånat. - Ja, men det vet du väl?! - Du har ju varit borta så jag tänkte att nu skulle du börja skriva igen, svarar kloka mor med en logisk nick. Det var ju glasklart i hennes tankar.
Så, vad skulle jag göra? Bäst att göra som mamma säger. Hon vet ju i många fall bäst. Hursom har jag ju velat skriva. Knapperfingrarna har varit rastlösa de senaste dagarna. Jag har spenderat ett par dygn ute på landet dit jag medvetet inte medtagit min dator vilket jag antar var nyttigt. Jag har saknat den för jag har velat skriva lite långa gomejl till saknade personer. Pladdrat lite såhär och om inte annat bara öppnat mitt jordiskt sega word och kåserat om någon trivial företeelse. Men det har ju inte gått. Dock resonerar jag somså att om jag hade haft datorn med mig hade jag antagligen inte ens känt lusten att skriva (vilket vi sett tidigare inte ens alltid lett till att jag skrivit...) så summa summarum, dagar på landet utan egen datorn väckte knapptryckningsnerverna till liv. Bra sak att känna till.
Som, om ni (vilka nu ni är) läst det senaste inlägget vet, har jag företagit mig en resa och onekligen med ovanstående menlöst ordflöde bevisat kommit hem igen. Här skulle jag vilja sätta punkt för den punkten (vänta nu, synonym för punkt (på en dagordning)? Punkt för punkten är inte den bästa av formuleringar...) men inser att jag kanske inte så lätt kommer undan. Men hur gärna ni kanske önskar och vill att jag berättar om den fantastiska resa jag upplevt så kommer det inte ske på denna blogg. Jag älskar att skriva men föredrar att filosofera fortlöpande i mitt bokstavsström, att återge händelser är inte det jag är bra på. Prata om det kan jag göra så slå en pling.
Anekedoter kommer ju dock att komma i sitt lämpade sammanhang. Och med denna mening lovade jag inte, men kanske antydde lite svagt att en ökning på uppdateringsstatistiken kan komma att vara aktuell. Livet mitt börjar ta mer fast form. En liten avstickare till Skottland kommer men senare ska jag vara så låst jag någonsin varit på flera år. Treårigt helfartsprogram på univeristetsnivå i Uppsala, start HT -11. Det är läskigt, men kanske positivt för denna ip-adress.
Hur många världar finns det?
Kära hjärtanes. Jag blir lite imponerad av mig själv, fast egentligen kanske mest besviken att jag inte har högre förväntningar och bättre självdisciplin än ja, de låga och den usla jag uppenbarligen besitter. Vad som fick mig att öppna denna sida en lugn måndagskväll som denna var inte annat än att mamma pratat om min blogg för en kär vän till familjen. Hoppsansa! - Men jag uppdaterar ju aldrig den! utbrast jag då mor stolt förtäljde sin del i mina skrivelsers spridning. - Inte? svarar hon förvånat. - Ja, men det vet du väl?! - Du har ju varit borta så jag tänkte att nu skulle du börja skriva igen, svarar kloka mor med en logisk nick. Det var ju glasklart i hennes tankar.
Så, vad skulle jag göra? Bäst att göra som mamma säger. Hon vet ju i många fall bäst. Hursom har jag ju velat skriva. Knapperfingrarna har varit rastlösa de senaste dagarna. Jag har spenderat ett par dygn ute på landet dit jag medvetet inte medtagit min dator vilket jag antar var nyttigt. Jag har saknat den för jag har velat skriva lite långa gomejl till saknade personer. Pladdrat lite såhär och om inte annat bara öppnat mitt jordiskt sega word och kåserat om någon trivial företeelse. Men det har ju inte gått. Dock resonerar jag somså att om jag hade haft datorn med mig hade jag antagligen inte ens känt lusten att skriva (vilket vi sett tidigare inte ens alltid lett till att jag skrivit...) så summa summarum, dagar på landet utan egen datorn väckte knapptryckningsnerverna till liv. Bra sak att känna till.
Som, om ni (vilka nu ni är) läst det senaste inlägget vet, har jag företagit mig en resa och onekligen med ovanstående menlöst ordflöde bevisat kommit hem igen. Här skulle jag vilja sätta punkt för den punkten (vänta nu, synonym för punkt (på en dagordning)? Punkt för punkten är inte den bästa av formuleringar...) men inser att jag kanske inte så lätt kommer undan. Men hur gärna ni kanske önskar och vill att jag berättar om den fantastiska resa jag upplevt så kommer det inte ske på denna blogg. Jag älskar att skriva men föredrar att filosofera fortlöpande i mitt bokstavsström, att återge händelser är inte det jag är bra på. Prata om det kan jag göra så slå en pling.
Anekedoter kommer ju dock att komma i sitt lämpade sammanhang. Och med denna mening lovade jag inte, men kanske antydde lite svagt att en ökning på uppdateringsstatistiken kan komma att vara aktuell. Livet mitt börjar ta mer fast form. En liten avstickare till Skottland kommer men senare ska jag vara så låst jag någonsin varit på flera år. Treårigt helfartsprogram på univeristetsnivå i Uppsala, start HT -11. Det är läskigt, men kanske positivt för denna ip-adress.
Hur många världar finns det?
Kommentarer
Trackback
