tintiiin

Har ångestat mig lite. Och numera offentligt avgjort att det är ett bra verb. Att ångesta. Svenska gillzr väl att göra verb av substantiv. Men jag gillar inte att generalisera så jag nöjer mig med att motivera ordvalet med att jag faktiskt tycker språket blir enformigt med kostruktioner av vårt frekvent förekommande verb ha plus ett substantiv. Men för att visa på en bred (?) språkkompetens - jag har haft lite ångest.

Ångest över denna blogg. Jag slutade helst plötsligt skriva. Inte av anledningen att jag tröttnade, eller att inget hände, eller att jag inte längre hade tid, utan av en annan orsak som förblir höljd i dunkel. Det kan ha något att göra med att efter en kortare tids uppehåll är det jättesvårt att komma igång.

Att jag knapprar nästan frenetiskt nu är ren och skär slump tror jag, med en viss vilja som det slog mig tidigare idag att jag kände. En vilja att skriva och uttrycka mig. Nu har jag nästan för många saker att surra om för att det ska bli något. Vart jag än tittar och tänker finner jag en tråd att spinna vidare på. Läskigt, speciellt när jag vet att här nedan, vid skapandet av tidigare inlägg nästan varit helt tom på inspiration. Lustigt hur det kommer och går.

Hursom, slumpen som tog mig hit var mest att jag i ögonblicket bara klickade tanklöst runt i webbläsaren med tankarna på om det var något mer jag skulle göra innan jag stängde ner, avslutade och lät strömsladden vila över natten. Jag flipprade in på bokmärkesmenyn, under mappen bloggar och skulle någon helt annanstans än till min egen. Och i denna berättelse så erkänner jag alltså att jag har min egen blogg som favorit, om det nu är något att erkänna. Jag läste i alla fall ett par inlägg och om fram till att jag vill ju skriva lite. Så musen fördes till menyraden till ikonen och namnet Blogg, jag mindes mitt lösenord och vips var denna sida laddad och klar för mig att trycka in bokstäver i någon sorts begriplig ordning på.

Det finns som sagt mycket att berätta för mycket har skett. Denna gång tror jag inte ens att jag kommer fortsätta skriva. Om en vecka åker jag till Ryssland och hajkar runt på transsibiriska järnvägen i tre veckor. Innan dess ska jag ut och svettas tre långpannor på Grinda över midsommar för arbetsnarkomanens jag tittade fram och fick ångest över fenomenet Ledig Högtid. Pengasituationen lättades, ångesten dämpades och ja, midsommar i skärgården ska det väl vara...?

Glöm inte. Tappa inte. Finn dig.