tintiiin

Ett härligt ord. Allenagående. Allena är inget jag hör dagligen (och inte bara för att jag inte är i Sverige...) och så även i en sammansatt form. Men lyssnar jag på p3 dokumentär om fångupproret 1970 så får jag höra saker värda att förtälja. Och på tal om ord och deras frekvens i språket - förtälja är inte ålderdomligt som vårt kära Word kan tycka. Ändock är även det ett fantastiskt bra ord. Därav, intet...

Ett intressant uttryck som stundtals diskuterats hektiskt, men mest bara kommenterats och aldrig riktigt accepterats i min umgängeskrets, är föra förvånande. För mig är den inte riktigt bekvämt att använda - och hör här, jag har en vettigt anledning - för att dessa "gammalmodiga" ord är mest tillämpliga i skrivna sammanhang. Jag slänger mig inte med uttryck som ändock och förtälja i varken vardagsspråket eller eller mer ämneskategoriserade diskussioner, därav bortfallet av föga i dessa situationer. Mina smått "högtravande" ord använder jag i sammanhang som dessa och i akademiska texter. Kontroversen blir att förvånande inte är ett speciellt relevant eller belagt. Det är en personlig uppfattning om något. Av den anledningen är inte föga förvånande ett begrepp som passar in i ett skrivet sammanhang.

Ja, jag vet, resonemanget håller inte, för denna blogg är väldigt personlig och jag kommer (och har säkerligen redan) skrivit om något som förvånat mig. Så nej, jag använder inte orden föga förvånande, och det är främst av principskäl. Jag motsatte mig uttrycket starkt från första början och kan nu inte ändra uppfattning.

Föga förvånande ska dock ha upprättelse för en sak; dess stilistiska charm både uttalsmässigt och ur ögats estetik. Båda börjar på fö och det uttalas även fö.

Så nog diskuterat, jag använder många äldre ord men inte föga - om det är någon som undrar och inte känner för att läsa det jag skrivit och kuna konstatera att ändock är ganska frekvent förekommande i min skrivna vokabulär. På det, en sista kommentar i svenska språket - en vokabulär, min, din, den och inte ett vokabulär!

Nognognog. Nu kan jag älta min hemska timme efter träningen (oh yes - working on it!), snabb som attan efter passets slut vid 19.45 smiter jag ut från lokalen svettig och rödflammig ombytt till jeans men fortfarande iförd den blöta tröjan endast gömd över en annan t-shirt. Längs den hårt trafikerade breda vägen knatar jag och ser att en buss kommer, jag tar ett par springsteg men ser i samma sekund att den är en sådan där annan buss som inte stannar undan helt sonika bara dundrar förbi. Jaha, vid busskuren som inte består med varken soptunna (till mitt clementinskal) eller busstiderna står jag och kroppstemperatuern går från varm till neutral till kall. Energin dalar. I en starkt nedåtgående kurva. Bilar svischar förbi och varken en buss åt andra hållet som ger hopp åt att sträckan inte blivit avtrafikerad av kollektivtrafiken eller bussen som kan plocka upp mig skymtar.

Med sms:et färdigskrivet i mobilen till V för att kunna få någon klarhet i busstiderna fylls dock mitt hjärta med hopp. Bussen från stan rullar förbi! Det är bara att vänta till den åkt till ändhållplatsen, vänt och kommer tillbaka. Hur lång tid det nu kan ta. 20 minuter ungefär kan jag nu konstatera.

Jag var kall, trött och hungrig. Jag kom hem nästan två timmar efter att min träning slutat och jag hade definitivt inte kommit någonvart i min inlärning av exposén imorgon, inte heller analyserat mina noveller eller för den delen lärt mig någonting om fonetikens påhitt.

Men, det finns något positivt i allt och ja, även om jag inte var vid så gott mod och stod och hurtade i blåsten så värmde tanken på kollektivet mig. Tänk att jag hade någon att sms:a till som kunde kollat busstiderna, jag visste att de skulle undra om jag inte kom hem. Tänk om jag bott själv. Vad ensam jag skulle varit. Vad utelämnad jag skulle känt mig.

Jag gillar mitt kollektiv, och jag gillar mitt färdigkokta ägg som väntade på mig i kylskåpet och som fick avnjutas med salt (som varit slut i ett dygn men på nytt inhandlats) och fromage blanc med russin, äpple, kanel, jordnötter och clementin. Efterrätten blev Saint Agur, mer nötter och torkade plommon med en kopp te.

Sömnen lockar, men först ska jag duscha och bädda om sängen (gigantisk tumme ner på att behöva tvätta lakan). Imorgon återgår vi till rutinerna - gemensam frukost kanske? Skola. R:s pojkvän som varit hos hos i en vecka återvänder till Sverigelandet.

Det som du förmår till det yttersta är det bästa. Allt är relativt.