tintiiin

Märken. Märken att bära med sig, för alltid och jämt.

Jag har ett ärr som är från den enda gången jag kan påminna mig att jag och min bror bråkat på allvar, jag har ett annat från busbråk med honom. Jag har ett som alltid varit där. Jag har min boomerang på tummen. Mitt djupa ärr på ett annat finger. Ärr som gör att jag minns. Det är inte de stunder jag själv kanske hade valt att minnas, de bilderna jag skulle tejpat fast i albumet men det är de stunderna som fastnat. Jag minns bråket med ett leende, det andra med. Jag förstår barndomens vilda stunder. Jag har ett minne med min halvbror och en boomerang. Jag minns olyckan och de som var där.

Jag har ett märke på låret som alltid påminner mig, ett på halsen som låter mig minnas. Just nu har jag ett sår på knät som låter mig veta att jag verkligen ramlade vid vattenfallet på Korsika.

Tatueringar är av samma slag, fast du väljer symboliken själv. Eller du väljer motivet själv, vad du vill att det ska stå för. Tio år senare kanske det står för vem du var då, inte vad det var för dig då.

Men du har det med dig, det är det som är du. På något sätt är din kropp det enda som bevisar att du finns. Om du blir styckmördad och bara din hand återfinns är det kanske boomerangen på tummen som gör att du identifieras. Eller dina tår som igenkänns som dina vid en identifikation.

Mina märken berättar en historia om mig. Vad berättar dina märken?