Fredagsafton.

De svala lakanen mot min hud. Den friska, kalla luften som nästan luktar krispighet. Tandkrämssmaken som ligger kvar längst bak på tungan. Tystnaden är total. Bara knapptrycken hörs. Ett dovt surr i bakgrunden.

Nej vänta, lite musik måste på, Spotify. Annars är det så tyst i mina öron. Mobilen är trasig så inga poddokumentärer (eller musik som normalt folk kanske skulle ha i öronen) på promenaden eller springturen, och även mina hörlurar är trasiga. Snarare avbrutna, tekniken är det inget fel på men plastbågen är dock helt av.

Det har varit en toppenkväll. En spontankollektivmiddag där vi - jag, M och V - plockade ihop ingredienser till en förrätt (färskt kokt kronärtskocka samt tomat-, svamp- och avocadosallad), gjorde våra tidigare planerade huvudrätter (ugnsrostad potatis med bourbonstekt fläskkotlett för min del), åt ost och avslutade med egenihopskrapad dessert bestående av Ben&Jerry's, litchisorbet, choklad och digestivekex. Lite vin på det och samkvämen infann sig.

Därefter gick Krull och jag genom de flesta kontinenter för alternativa resmål till sommarstrapatserna om nu strålningen från kärnkraftsverken i Japan bestämmer sig för att sprida sig och bli farlig i Ryssland och Kina. Från att bila i USA, cykla på Balkan och klättra på Kilimanjaro landade vi dock på Transsibiriska och Beijing igen. Blir det knas enligt UD, som just nu inte ens nämner att det skulle kunna vara farligt på ett större område än 80 km från Fukushima, löser vi det då. Transsib och Kina, det blir bra grejer det.

Kylan lägger sig på armarna som är ovanpå täcket, månen skymtar genom fönstret, värmen från laptopen sprider sig på benen. Kultiration spelar mjukt från datorns undersida.

Känn lugnet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0