Dagen till ära: utflykt.
Idag tänkte jag mig ett vanligt, hederligt blogginlägg som berättar vad jag gjort och vad jag gör och kanske till och med att en bild slinker med (MJ är ju faktiskt inkopplad i datorn idag).
Så hur börjar vi, med en tidig morgon som igår kväll konstateraterades skulle bli ännu tidigare tack vare framvridningen av timvisaren vid 02.00-tiden i natt. Så upp och hoppa, klockan åtta (fast sju då, fast ändå inte), jag och M rör oss ut mot ett kök i totalt katastroftillstånd; disk både högt och lågt, smutsiga bänkar, en orengjord spis och ja, ett äckligt kök helt enkelt. Men ändå gröt på spisen, ett förvånat hopp då vi inser att Amanda sött sussar på en av våra soffor. R masar sig ut och säger; "han kommer halv tio istället". Sylvain, vår älskade fransman som i sin tur älskar Sverige, hade trott sig förekomma sommartidsomställningen igår kväll och ställt om mobilen, som sedan automatiskt ställt om sig under natten. Knasigt det där.
Hursom, det var utflyktsdags och framåt nio-tiden kommer R upp igen, Amanda vaknar till liv - även hon skulle med - och då Sylvain svänger in på uppfarten är vi redo. Gorges sur Verdon är dagens mål, en härlig vandring upp i bergen någonstans där det är ruggigt vackert. Molningt och med regn i luften, med vetskapen om att värderleksrapporterna säger att det ska regna klämmer vi oss in i bilen och far ut på landet.
Kommer fram, vandrar, det är bedrövligt (för att använda ett starkt adjektiv, som kan vara negativt egentligen men i detta fall med enbart positiv betydelse) vackert! Efter den mastiga men ändå relativt lätt genomförbara stigningen börjar det dugga och våra rödrosiga kinder uppsakttar den svala nederbörden, som i och för sig bara itar mer och mer därefter. Dyngsura, skyblöta och fuktiga in på bara skinnet kommer vi till toppen och kikar in i kapellet som är beläget där.
Nedfarten blir en annan väg och helt plötsligt känns det nästan som ett svenskt landskap men det var trevligt i alla fall. Väl framme vid bilen trycker vi oss in, drar på full värme och luften blir en härlig blandning av uppvärmd fukt, svett och koldioxid. Somnar gör vi en efter en, och är lagom möra väl framme, hemma. En kopp svenskt kaffe och hungern börjar infinna sig.
Vi tackar och bugar åt våra chaufför och vän Sylvain, vinkar av Amanda som trampar hemåt i blötan. Middag vankas.
Nu är bilder delade och upplagda, taggar utdelade och sömngubbarna kalasar i ögonen. Vi bakar även bröd. Helt frilansat recept på torrjäst (tror vi), mjöl, ägg och olja. Vatten och salt, och ja, ni vet. Det där. Vi får se hur det blir.
Slowmotion-filmer är annars kul att göra.
Dagen har avnjutits.
Så hur börjar vi, med en tidig morgon som igår kväll konstateraterades skulle bli ännu tidigare tack vare framvridningen av timvisaren vid 02.00-tiden i natt. Så upp och hoppa, klockan åtta (fast sju då, fast ändå inte), jag och M rör oss ut mot ett kök i totalt katastroftillstånd; disk både högt och lågt, smutsiga bänkar, en orengjord spis och ja, ett äckligt kök helt enkelt. Men ändå gröt på spisen, ett förvånat hopp då vi inser att Amanda sött sussar på en av våra soffor. R masar sig ut och säger; "han kommer halv tio istället". Sylvain, vår älskade fransman som i sin tur älskar Sverige, hade trott sig förekomma sommartidsomställningen igår kväll och ställt om mobilen, som sedan automatiskt ställt om sig under natten. Knasigt det där.
Hursom, det var utflyktsdags och framåt nio-tiden kommer R upp igen, Amanda vaknar till liv - även hon skulle med - och då Sylvain svänger in på uppfarten är vi redo. Gorges sur Verdon är dagens mål, en härlig vandring upp i bergen någonstans där det är ruggigt vackert. Molningt och med regn i luften, med vetskapen om att värderleksrapporterna säger att det ska regna klämmer vi oss in i bilen och far ut på landet.
Kommer fram, vandrar, det är bedrövligt (för att använda ett starkt adjektiv, som kan vara negativt egentligen men i detta fall med enbart positiv betydelse) vackert! Efter den mastiga men ändå relativt lätt genomförbara stigningen börjar det dugga och våra rödrosiga kinder uppsakttar den svala nederbörden, som i och för sig bara itar mer och mer därefter. Dyngsura, skyblöta och fuktiga in på bara skinnet kommer vi till toppen och kikar in i kapellet som är beläget där.
Nedfarten blir en annan väg och helt plötsligt känns det nästan som ett svenskt landskap men det var trevligt i alla fall. Väl framme vid bilen trycker vi oss in, drar på full värme och luften blir en härlig blandning av uppvärmd fukt, svett och koldioxid. Somnar gör vi en efter en, och är lagom möra väl framme, hemma. En kopp svenskt kaffe och hungern börjar infinna sig.
Vi tackar och bugar åt våra chaufför och vän Sylvain, vinkar av Amanda som trampar hemåt i blötan. Middag vankas.
Nu är bilder delade och upplagda, taggar utdelade och sömngubbarna kalasar i ögonen. Vi bakar även bröd. Helt frilansat recept på torrjäst (tror vi), mjöl, ägg och olja. Vatten och salt, och ja, ni vet. Det där. Vi får se hur det blir.
Slowmotion-filmer är annars kul att göra.
Dagen har avnjutits.
Kommentarer
Trackback
