tintiiin

Jag läser och jag ser och jag inspireras.

Härligt. Jag kommer nog inte berätta om Korsika-resan här för jag har nu spenderat nästan två dagar med att återge den för vänner, familj och andra som droppat förbi. Det ligger foton på facebook säg.

Dagen har avnjutits och förverkats. Jag har ångest över att plugget ligger nere, det är inte ens halvfart, jag kanske har lyckats stoppa i nyckeln och vridit om tändningen om jag ska göra någon slags liknelse.

Gourmanden inom mig vaknade dagen till ära; laxfilé i foliepaket med citron, färsk basilika, grönmögelost, olivolja, salt och peppar. Rostad potatis. Har även provat korsisk ost i veckan; Testo-Mora. Eller dylikt. Prova vid tillfälle!

Nyhetsflödet har jag inte heller koll på jag är fortfarande lite skönt avskärmad från världen efter ö-livet. Det har i alla fall varit någon sorts strejk i Frankrike som drabbat ett par personer, tydligen lägger vissa bankomater ner under sådana tider.

Annars kan jag väl muttra lite om dagens fluga - för svensklandet i alla fall - Vasaloppet. En svensk vann och en tjeck kom två. Och vänta, en svensk vann damklassen. Varför är damsporten så undantryckt? Det enda argumentet jag någonsin hört för att justifiera herrsportens dominans i media är att "vi" - mediekonsumenterna - uppskattar herrsporten mer, fotbollen blir lite tuffare, lite vassare att se på. Med skam i rösten säger jag att argumentet har en viss poäng. Våld lockar ju på något sätt.

Men låt oss inte stanna där. Vi tittar ju på herrsporten för att vi känner den. Jag vet inget om sport, jag följer det inte och jag tycker inte att det är så intressant men likförbenat vet jag flertalet namn på manliga idrottsutövare. Och det är ju roligare att då följa något som jag kan en gnutta om.

Hur sociala strukturer ska brytas är en intressant fråga. Jag är för en öppen marknad - utbud och efterfrågan ska styra i de flesta fall. Men hur ska man tackla denna mottävlare (för att snöa in på sportermer/liknelser)? Ska vi succsessivt, dag efter dag, börja efterfråga och såsmåningom kräva mer damsport i mediarapporteringen eller ska vi jobba från andra hållet och med riktlinjer söka en mer könsneutral rapportering och på det sättet aktivt öka metvetenheten och kunskapen om damsport "över konsumentens huvud"?

Det finns ett tredje alternativ som blandar samman de båda nämnda, man skulle kunna benämna det en personlig insats med en offentligs medel. Sportredaktören eller den programansvariga kan ur eget intresse se motsättningarna och verka för en jämnare rapportering, det är ett egenfött intresse - ett slag ur en minoritet i efterfrågansgruppen som når beslutsfattaren i utbudssammanhanget.

Att knäcka sociala strukturer är långsiktigt.

Vi kan börja med att sluta kalla den kortare versionen av Vasaloppet för tjejvasan, döpa om tjejmilen och låta V springa 7-kilometersloppet reservé aux femmes i Aixoise-semi-marathon om han vill.

Vad brinner du för?