Komplicitetens varande eller icke-varande.
Idag har jag och min hemskt läskiga och i större grupp dåliga lärare i littertur suttit och skrattat åt mig och mina manér. Det är en ganska annorlunda upplevelse. Jag fick tillbaka ett första utkast på en litteratuanalys, och vi skulle på tu man hand sätta oss ner och gå igenom den, diskutera var jag inte skrivit på franska och vad jag vill uttrycka och hur man gör det på vedertagen fransk tunga.
Hon konstaterade utan vidare att jag antagligen var bra på att skriva på svenska, att jag hade ett rikt språk och att jag tycker om att använda komplicerade strukturer. Hon menade även på att jag skrivert "litterärt", att jag skriver som om jag skapar en roman, jag målar och betonar med mina ord.
Dock, (egen tolkning här) är min franska så dålig att jag genom att försöka omsätta mina svenska tankar till franska faller jag ganska hårt, dessutom finns det tydligen ingen anledning att piffa upp språket i dylika skapelser enligt henne. C'est trop lourd! Så vi skrattade, vi läste meningar, bisatser och uttryck, hon suckade djupt, uttryckte det typiskt franska Olala! och jag skrattade, hon skrattade och vi läste och läste om, jag försökte minnas vad jag menat för tre veckor sedan då jag skapade min uttryck och präntade ner mina tankar.
En timme och en kvart tog det oss, flera gånger längre än det "skulle", flera fick byta tid och vi hastade igenom sista sidan för hon var tvungen att gå. Men hon tog sig tid. Det tackar jag för. Den pedagog som inte ens skymtats i helklasslektionerna kom fram och charmade.
Vad jag mest tänker på i detta läge är inte hur jag ska göra mitt språk lättare, plus légère, jag funderar på hur jag fungerar. Jag tänker inte, jag har ingen tanke som transkriberas, Det är på det här sättet utan min tanke som formuleras för att skrivas ner blir helt spontant Det kan tyckas vara på det här sättet eller Det ter sig vara på följande vis. Jag älskar att uttrycka mig på olika sätt. Jag försöker inte krångla till min franska, jag bara försöker skriva det jag tänker. Jag är inte nöjd med en "analys" om den består av Det är så här, Det finns, Han gör så här. Jag måste ha ett par omskrivningar för att känna mig nöjd.
Hur gör du dina omskrivningar av det som är?
Hon konstaterade utan vidare att jag antagligen var bra på att skriva på svenska, att jag hade ett rikt språk och att jag tycker om att använda komplicerade strukturer. Hon menade även på att jag skrivert "litterärt", att jag skriver som om jag skapar en roman, jag målar och betonar med mina ord.
Dock, (egen tolkning här) är min franska så dålig att jag genom att försöka omsätta mina svenska tankar till franska faller jag ganska hårt, dessutom finns det tydligen ingen anledning att piffa upp språket i dylika skapelser enligt henne. C'est trop lourd! Så vi skrattade, vi läste meningar, bisatser och uttryck, hon suckade djupt, uttryckte det typiskt franska Olala! och jag skrattade, hon skrattade och vi läste och läste om, jag försökte minnas vad jag menat för tre veckor sedan då jag skapade min uttryck och präntade ner mina tankar.
En timme och en kvart tog det oss, flera gånger längre än det "skulle", flera fick byta tid och vi hastade igenom sista sidan för hon var tvungen att gå. Men hon tog sig tid. Det tackar jag för. Den pedagog som inte ens skymtats i helklasslektionerna kom fram och charmade.
Vad jag mest tänker på i detta läge är inte hur jag ska göra mitt språk lättare, plus légère, jag funderar på hur jag fungerar. Jag tänker inte, jag har ingen tanke som transkriberas, Det är på det här sättet utan min tanke som formuleras för att skrivas ner blir helt spontant Det kan tyckas vara på det här sättet eller Det ter sig vara på följande vis. Jag älskar att uttrycka mig på olika sätt. Jag försöker inte krångla till min franska, jag bara försöker skriva det jag tänker. Jag är inte nöjd med en "analys" om den består av Det är så här, Det finns, Han gör så här. Jag måste ha ett par omskrivningar för att känna mig nöjd.
Hur gör du dina omskrivningar av det som är?
Kommentarer
Postat av: Mamma
Åh ma chère fille, så perfekt fångat. Du i ett nötskal. Jag är djupt imponerad att du ens tänkt och dessutom även formulerat dig på detta (=ditt) sätt på franska men det är klart det kanske var en övermäktig uppgift. Lite mer "manligt" tänk med struktur och listor och punkter ...:-)) och var glad att du slipper siffror och kan använda dig av dina kära bokstäver och bygga meningar.
Trackback
