tintiiin

Ja. Ett inlägg till ska jag bjuda på. Tillsammans med lockelser. För att imorgon far jag. Jag och mitt Krull lämnar den för årstiden underbart vackra och gemytliga staden Nyköping med allas vår vän Swebus (som jag för två veckor sedan utbrast i den rörande och upphetsande upptäckten av bolaget bus4you att jag aldrig mer skulle åka med) klockan 07.55 med fösta anhalt Cityterminalen och slutdestination Beijing den 11 juli. Eller ja, vi ska ju tillbaka hit. Den den 16 juli.

Men däremellan. Oj vad det ska bli äventyr. Inte ens nervositeten infinner sig, jag vet inte varför men det är ganska skönt, även om det nästan är oroväckande. Packningen är gjord. Min trogna 60-litrare väntar på soffan och är långt ifrån fylld. Mammas trotjänare den blå Fjällräven-ryggsäcken är laddad för sin uppgift att tjäna som handbagage och daybag. Dagsutflyktsväska. Mamma konstaterade att jag borde skriva i städerna den besökt med mig nu på sistone, så länge den håller är den bäst. Aix-en-Provence, Marseille, Cassis, Bastia, Ajaccio, den har klättrat på Sainte Victoire, och nu far den till Ryssland. Mongoliet. Och Kina. Inte illa.

Jag kom och tänka på häromdagen att även min dator som firar sin andra födelsedag i månaden nu är ganska berest. Den har bott på både i Byxelkrok, Klövsjö, Rufina (Italien), Grinda och Aix-en-Provence plus att den avlagt besök i flertalet städer på vägen.

Det är intressant att se hur saker och ting följer oss. Vilka, vem och hur.

Vissa känns det som att man aldrig mer kommer se igen, andra vet man att jo, det vi kommer utan tvekan träffas och inte behöver vi styra upp det utan det bara sker, andra vill vi så gärna möta igen men det händer inte och somliga får man kämpa för att inte glida ifrån.

Det blir nog bra. Jag ska läsa Dickens och lyssna på BBC-pod:ar på tåget.

Vad ska du göra i juli?

Efter flera dagar av internetlöshet har nu jag och M gjort en mega-hive five mitt på stan, precis utkomna ur Orange-butiken. Ny Livebox fixad.

Simma, simma, simma. Jag och M har köpt tiogångerskort för vi gillar våra slimmade badmössor så himla mycket.

Denna morgon har jag druckit vatten för att utjämna vissa balanser i kroppen. Skapat en mapp i mejlen som heter Samhällsspam. Det är inte spam men jag gillar ordet. Där hamnar mejl som jag skickar till och svar jag får från samhälleliga representanter. Jag har även byggt högar med min mängd euromynt jag lämnade på datorn igår kväll. Jag associerar till att spela poker. Jag knager även på sockerärtor. Var hamnar mina tankar då? Jo, på att försöka hitta ett annat ord för samhörighet som kan översättas till franska och ska stoppas in i min litteraturanalys. Annars har jag inte så stor lust plugga. Mitt rum är stökigt, det blåser ute och och jag fryser lite.

Denna dag kunde knappast fått en bättre start för att sedan bara forsätta vara på en stabil hög nivå. Mobilalarmet drog igång sitt standardsväckningsderby med tre olika tider, nio-minuterssnooze och även ett sms som plingade till innan de åtta timmarna slagna. Ljuset flödade in genom den öppna fönsterluckan och det senaste verket inom litteraturklassen Izzo med hans Total Khéops ska klämmas. Eller i alla fall de första 150 sidorna till på tisdag.

Den uppfläkta boken (förlåt alla bokälskare) låg strandad på golvet efter gårdagskvällens genomtänkta försök till lektyrtillgodogörelse. Uppstigning, gröt, M som kommer uppstudsande och har fått för sig för att gå till bageriet och inhandla färsk baguette.

Jag roar mig med att städa upp lite i köket, barfota knata över gatan och hämta vår soptunna (tömd och tom) för att sedan strategiskt placera mig i solstolen, med grammatikboken och den starka övertygelsen om att shortsbrännan ska, om inte elimineras så, förminskas. Så ja, där satt jag då M stack ut huvudet genom altandörren och frågade med en härligt intonerad ett-orsfråga: - Kaffe? Om jag vill ha kaffe? Såklart. Inte nog med detta, ett par korta minuter senare dyker hon upp med den lilla rundade vita koppen, fylld med nybryggt svart flytande guld utspätt till det perfekta tillståndet med mjölk.

Mer grammatik. Ett dopp i poolen. Mer grammatik, endast med motivationen att shortsbrännan bör suddas ut med denna behandling. Lunch på detta. Iklädd sommarkänning nummer ett (knallgul) och med bestämda steg tar jag mig ner på stans turistöversvämmade gator för att ett; skriva ut grammatikövningar till tentan (med motiveringen att jag kan sola samtidigt om jag har det på papper). Två; köpa skor, bruna sandaler med krusidull inköptes för 14.90 euro på mitt kära skohak som jag även köpte min gulliga ballerinaskor på. Tre: Handla, storhandling på Dia. Hemvandring och tillrättaläggande på mage framför poolen för solning av min materiella närvaros baksida tillsammans med (de utskrivna) grammatikövningarna (sms-konversation var femte övning).

Middagen (fiskfilé av något slag brynt i smör, färdiggjort i bubblande vitt vin med sockerärtor, rödlök, tomat och citron tillsammans med kokt potatis samt ett glas chardonnay) avnjöts tillsammans med gårdagens Debatt från SVT Play. Och vad kan vi konstatera ännu en gång? Jo, programmet är amatörmässigt och skrattretande. Liscenspengar borde inte läggas på sådant skräp och för att citera ett inlägg på Aftonbladet.se (länkar nedan): "politiskt underhållningsvåld, en lobotomerad hybrid av Aktuellt och Motorsågsmassakern".

Men titta på det för underhållningsvärdets skull. Josefin Brink visar i alla fall att hon är vänsterpartist med sitt röda plastkulehalsband och välmatchande tröja.

Hursom, middagen räckte inte under 45 minuters "debatt" utan naglarna fick sig en omgång för att nå slutet (se utkastandet av arg tonåring - vilket jag missade). Blå tånaglar ska kvällen till ära visas under svänga-rumpakvällen M och jag ska exekutera (nej, roligt ska vi ha och vill ut vill vi!), de nya sandalerna ska pryda mina fötter. En koppe kaffe från M är intagen och V gör mer och mer skäl för sitt epitet Bullmamma och har bakat ihop en kladdkaka. Från påse, tillsatta ägg och på eget bevåg lite kaffe, citronsaft och kakao. Mums ska det bli!

GT och vin ikväll då.

Gå upp lite tidigare imorrn.

Jag ser inte ut som jag gör på bilden längre. Eller vänta, jag ser inte längre ut som jag gör på bilden. Bättre svenska.

Mitt hår är längre, mer ostyrigt, utan formbar frisyr samt ett antal nyanser ljusare och ger sken av att ha färgade slingor i sig. Jag har även mycket mer fräknar och för att diskutera triviala och flyktiga utseendeparametrar så sminkar jag mig nästan aldrig längre. Om jag ska kalasa till det drar jag på mig lite mascara.

Skönt. Fritt och hemskt mycket billigare. Funderar på om jag ändå måste köpa ny foundation, inte för att jag gjort slut på den, eller för att den torkat ut utan för att den antagligen är för ljus för mig. Som jag nämnde igår, solränder - jag får lite färg här. Bror min ska bli så hårt slagen av mig i en första "mäta-grad-av-solbränna"-omgång. Och här är inget fusk, jag må befinna mig längre söderut än han, men ingen svart-på-en-kvart eller dylika ting förekommer.

Idag har jag inte kommit upp ur sängen, snoozat och sedan somnat om. Till sist lyckades jag, kokade gröt, drack kaffe (V:s hälsokur om att inte dricka kaffe på ett par dagar är numera avbruten och ordningen är återställd, det vill säga att han kokade kaffe imorse och det smakade som alltid med hans magic fingers; himmelskt!). Nu är jag på reträtt till sängen men har faktiskt pluggat. Sedan svarat på ett långt mejl om saker. Inredning och husgeråd. Vad finns var och vems är det och vill jag ha det där jag ska bo var jag nu ska bo till hösten. Ungefär så.

Annars känner jag en lukt i näsan som jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är, men det får mig att tänka på när pappa i ett välvilligt samt upplysande försök och jag skulle försöka oss på att göra rådjursleverpastej. Den odören (odeur på franska är faktiskt neuralt som lukt, inte alls i negativ bemärkelse som odör på svenska) lämnar aldrig mitt luktregister. Det blev inte lyckat och det blev inte gott. Leverpastej äter jag endast färdigköpt om jag så äter det. Det var länge sedan. En knäckemacka med bredbar skånsk gräddleverpastej med brun kant på ena sidan i förpackningen. Gurka på det.

Nu blev jag nästan hungrig trots min sena och stora frukost.

Orkar inte laga mat idag, vad ska jag äta? Och när? Ikväll ska vi köra Abs & Ass och Bodycombat, det var galet länge sedan. Jag behöver krampa lite i rumpmusklerna och slå lite med knytnävarna ut i tomma luften. Låtsasboxas är bra saker.

Annars är detta inledningen på en femdagarsledighet som är fyllt av tre stora studiebördor; 1 - la première version av Christophes Culture & Civilisation-uppsats ska mejlas i början av nästa vecka. 2 - fredagen den 13 har vi en 6-poängstenta i fransk grammatik. 3 - den 17 ska jag lämna in den slutgiltiga versionen av min litteraturanalys (den som var "lite" för tung).

Happy us.

När började man tappa vin på flaska?

Okej, en liten lektion i logiskt tänkande och handlande.

Du befinner dig i en simbassäng med publika simbanor som är fyllda med "seriösa" simmare och där du inte är helt välkommen. Kvar återstår den delen åt ena långsidan, bred som ungefär tre simbanor. Däri plaskar både mindre barn, grabbar i likadana badmössor, äldre män, kvinnor med gedigen livserfarenhet och unga tjejer. Alla med lite olika simtakt.

Hur skulle det var om alla simmade runt? I, exempelvis, höger varv. Det går att ta både innerspår och ytterspår för att finna sitt tempo och det allra bästa med tanken är att den resulterar i att man undviker frontalkrockar, irritation och rivsår, sparkar samt slag.

Det finns alltså kvinnor i vita badmössor som plöjer fram, helt utan att ens verka se att man kommer i hennes väg. Inte en millimeter viker hon undan. Inte så att hon crawlar och inte ser. Hon bara simmar väldigt långsamt.

Eller så finner man en snärt ung tjej med superfart som helt och hållet, utan undantag, ignorerar att det ens existerar andra människor.

Man kan också ta på sig likadana bamössor, ta en flytplatta och paddla fram och tillbaka småtjattrandes och med taktiken att ge alla som kommer i närheten så de måste simma lite omlott och deras språkstund avbryts i ett par korta sekunder onda ögat.

Man kan också vara en äldre man som dyker under mötande trafik.

Ett annat tillvägagångssätt för att slippa ta hänsyn är att utan avbrott simma ryggsim, helst gärna med extra mycket skvätt.

Summa summarum, det är lite irriterande att simma. Antingen så ska jag börja crawla och inte titta framåt för fem öre. Helt enkelt anamma den franska kulturen. Jag kan även prata med någon av de fem badvakter som stirrar ut en, pratar i mobiltelefon eller dricker kaffe och förklara hela idéen med ett cirkulerande högervarv. Eller så slutar jag klaga, finner min egen taktik i att möta folk i bassängen. Kanske jag ska smygträna på hur jag ger mitt onda öga.

Men ja, det är superskönt att simma och min svarta silikonbadmössa klär mig mer än väl må jag säga (intala mig själv), en annan liten aspekt av att smita till klorpoolen är att man kan duscha och titta sig själv i spegeln samtidigt, det vill säga, jag har idag beundrat min väl utvecklade shortsbränna. Inte för att vara ond och dryg på något vis men i mitt flöde av ord och kopplingar till olika fenomen vi ser i samhället så kan jag inte låta bli att trots den oönskade solranden ändå konstatera att jag har en. Hur var det, snöade det i Sverige igår, tredje maj?

Ursäktar mig å det djupaste, ska inte visa min skadeglädje på detta sätt...

Vad är logiskt och vad är för komlipcerat?

Idag har jag och min hemskt läskiga och i större grupp dåliga lärare i littertur suttit och skrattat åt mig och mina manér. Det är en ganska annorlunda upplevelse. Jag fick tillbaka ett första utkast på en litteratuanalys, och vi skulle på tu man hand sätta oss ner och gå igenom den, diskutera var jag inte skrivit på franska och vad jag vill uttrycka och hur man gör det på vedertagen fransk tunga.

Hon konstaterade utan vidare att jag antagligen var bra på att skriva på svenska, att jag hade ett rikt språk och att jag tycker om att använda komplicerade strukturer. Hon menade även på att jag skrivert "litterärt", att jag skriver som om jag skapar en roman, jag målar och betonar med mina ord.

Dock, (egen tolkning här) är min franska så dålig att jag genom att försöka omsätta mina svenska tankar till franska faller jag ganska hårt, dessutom finns det tydligen ingen anledning att piffa upp språket i dylika skapelser enligt henne. C'est trop lourd! Så vi skrattade, vi läste meningar, bisatser och uttryck, hon suckade djupt, uttryckte det typiskt franska Olala! och jag skrattade, hon skrattade och vi läste och läste om, jag försökte minnas vad jag menat för tre veckor sedan då jag skapade min uttryck och präntade ner mina tankar.

En timme och en kvart tog det oss, flera gånger längre än det "skulle", flera fick byta tid och vi hastade igenom sista sidan för hon var tvungen att gå. Men hon tog sig tid. Det tackar jag för. Den pedagog som inte ens skymtats i helklasslektionerna kom fram och charmade.

Vad jag mest tänker på i detta läge är inte hur jag ska göra mitt språk lättare, plus légère, jag funderar på hur jag fungerar. Jag tänker inte, jag har ingen tanke som transkriberas, Det är på det här sättet utan min tanke som formuleras för att skrivas ner blir helt spontant Det kan tyckas vara på det här sättet eller Det ter sig vara på följande vis. Jag älskar att uttrycka mig på olika sätt. Jag försöker inte krångla till min franska, jag bara försöker skriva det jag tänker. Jag är inte nöjd med en "analys" om den består av Det är så här, Det finns, Han gör så här. Jag måste ha ett par omskrivningar för att känna mig nöjd.

Hur gör du dina omskrivningar av det som är?

Jag drar väl iväg ett inlägg idag med, bara för att få chansen att berätta hur lycklig en liten idé gjort mig. Jag satt och skrev på min CC-uppsats för fulla muggar (jihaaaa - jag har faktiskt börjat!), R var även hon djupt insjunken i dataskärmens ändlösa informationsflöde och E hade dykt upp från nivån under jordytan för att äta ett stycke mat. Jag börjar dock ledsna och känner att ett avbrott skulle sitta på sin plats, 800 ord på franska är mer än något värt en paus. Det var helt enkelt dags för den inplanerade springturen.

Upp från stolen reser jag mig, sträcker på mig, öppnar altandörren och går ut för att känna på väderleken. Fy sjutton så kallt! Jag trodde inte för ögonblicket på M:s vittnesmål om kvävande värme då hon kom hemsläpandes med matvaror ett par timmar tidigare. All lust och vilja att överhuvudtaget gå ut rann av mig. Stöttande som R alltid är konfirmerade hon min tanke om att kanske stanna inne med det enkla utropet - Man får! Följt av - Man får dricka ett glas vin med. Du behöver inte gå ut. För tänka sig, det behöver jag ju inte, och i denna ruggiga dag, regnmolnen hängde i luften och höstkänslan var infunnen så kopplades två saker samman i min hjärna. Kakaopaket som blivit kvarlämnat efter gårdagskvällens kärleksmumsbak och ruggig höststämning adderas för att göra summan VARM CHOKLAD!

Kakao och socker, R bjöd frikostigt på sin nyinköpta färska mjölk och riktigt varm choklad i en stor kopp gjorde mitt leende! Jag var så lycklig, och det var så mycket bättre än att vara ute och springa (vilket jag dock varit nu efter att ha tillbringat ännu ett par timmar framför words trevliga programutformning, inväntande regnet, tittat på regnet och sedan konstaterat dess status som "dragit över").

Sallad blev dagens näringsintag - kokta rödbetor, tomat, rödlök, fetaost, kiwi, sallad, crème fraîche, mandarinvinäger, olivolja, citronpeppar, salt och peppar. Ett ägg på det och lycklig blev jag även av den rosa tonen på dressingtjosanet som låg kvar på tallriken. Matlycka kan var så okomplicerat.

Vad är din okomplicerade leendegivare?

Hur mätt och belåten får man inte vara efter denna fredag? M:s fråga denna morgon besvarades efter den arla morgonstundens missförståndsförekomst med en först svagt jakande respons som sedan blev mer bekräftande. R behöll sig även hon positiv till förslaget och vi skulle alltså ta oss till la piscine efter skolan och simma, nager. Sagt och gjort, öppettider och dylikt uppgooglade, med bikini och handduk i väskan knatar vi mot skolan för att lyssna på kvinnans roll i det franska samhället i två och en halv timme. Efter att ha fått klart för oss efter mycket om och men huruvida bassängen är belägen utomhus eller inom fyra väggar och ett tak (det senare var att föredra då regnskurarnas tid ännu ej är förbi, och det senare var även vekligheten) vandrar vi mot denna kommunala inrättning på en kvarts avstånd från vårt högaktade (?) utbildningscenter.

Bad och plask. Franska kotymer (man får inte duscha naken och kläder lämnas in i en "garderob" bevakad av muskulösa män och väskan låses in i en euro-skåp ute bland vattnet, förtydligat; på land men i bassänglandslokalen). Det allra mest komiska i vårt upptåg är det franska hygienuppslaget med badmössor. I automaten, där man även kunde hitta baddräkter och silikonfothöljen, fanns urvalet badmössa av polyester, silikon eller latex med priser mellan 5 och 1.5 euro. Jag köper en silikon, svart. M har redan en och vi konstaterar att hennes blåa är gjord av latex. För R fanns således inget annat val än att köpa en i polyester. Blå även denna i fantastik matchning till den av samma färg snygga bikinin som så väl prydde hennes kropp.

Inget mer språkande om fenomenet tre svenskor i bikini med badmössa i simbassäng. Men vi simmande i någon timme och jag räknade till 30 längder (à 50 meter, you do the counting).

Middagsmaten bestod av ugnsbakade rödbetor täckta med fetaost, chèvre, olivolja, en tomat, salt, peppar och valnötter. Sallad på det och ett glas vitt vin avrundades med ost, kiwi, jordnötter, russin och te.

Magen är nöjd, kroppen är trött i lugnet och ångesten över skolan är tillfälligt förskjuten.

Silikonbadmössa. Den sitter på V:s huvud just nu.

Föreställ dig en annan syn.

Har jag någonsin nämnt att vi har som en svensk sommar här? Tror ju det. Jag tar tillbaka det, för att säga det idag. Jag hade missat, eller snarare förträngt, fenomenet brutala hagelskurar med tillhörande åskoväder i definitionen svensk sommar. Vi upplevde det idag. Vi, som i jag och de regndroppar som droppade från min kropp (och alla andra i Aix...), upplevde dessa vädrets makter med bara ben för första dagen denna säsong och små söta flickiga ballerinaskor. Utan jacka och definitivt i avsaknad av ett paraply, med viktiga papper och kopior i väskan.

Det öste ner, det stod som spön i backen. Alla synonymer du kan tänka dig och mullret låg precis över oss. Planen som i ursprunget följt en motiverad logik - skola, banken, parken med bok, träna, hem - blev helt plötsligt utbytt mot en för att rädda ditt eget skin från att synas genom de totalblöta kläderna du har på dig. Det vill säga dagen fick följande handlingar; skola, banken, springa till HM och under tiden gömma sig under de stora lövverken platanerna erbjöd, gå tre varv på HM och trängas med folk. Gå ut, springa, snedda och gömma sig under utstickande tack för att gå fem varv på Zara bland minst lika många fuktiga människor varav en tredjedel bestod av medelåldersmän som följde sitt kvinnliga sällskap runt i affären med en extremt uttråkad min på behörigt avstånd från att faktiskt kunna vidröra klädesplaggen.

Det var dags att gå till bussen. Jag kommer runt ett stort affärskomplex, håller mig "torr" genom att befinna mig under det utskjutande taket men kommer inte närmre busshållplatsen är 200 meter. Jag ser den dock. I mitt stilla, relativt tvekluvna sinne, bestämmer jag mig att vänta, avvakta och aldrig i hela livet sätta min fot ute i öppna luften för då skulle jag ju bli tyngsur på två sekunder (jag hade faktiskt en biblioteksbok i väskan). Jag står kvar. Regnet skvätter upp på mina ben och fötterna kallnar. Jag ser min buss komma. Jag struntar i den, tänker att jag hinner till träningspasset även om jag tar nästa, åskan är precis över oss och regngudarna kan omöjligt ha mycket mer vatten att dränka oss i. Jag ser bussen komma, stanna och åka. Jag ser regnet upphöra lite grand, eller snarare så hör jag att det smattrar mindre, tittar jag på asfalten så är det extremt mycket studs då dropparna når och bryts mot den hårda ytan.

Till sist springer jag över gatan, doppar fötter och skor i översvämningar, fastnar framför ett rödljus utan platanlövverksskydd för att till sist tränga mig in i den smått överfyllda busskuren. Bussen kommer inte. Bussen kommer inte. Bussen kommer inte. Jag går. Hem. Jag struntar i att träna för jag är blöt, bussen är sen och jag kommer hinna med 40 minuter av ett 45 minuterspass för att sedan springa till bussen hem. So not worth it.

Så nej, jag gick hem, mötte bussen men spatserade vidare. Regnet upphörde och livet var ändå ganska gött. Mina barn hade fått leka krig på ett motiverat sätt och jag råkade prata om det i sex minuter och härmed, med denna dag, avslutar jag min kurs i expression. Nästa, och sista lektion, som vi eventuellt har den 19e maj så är det betyget satt och 6 hp är därmed avklarade.

Det firas lite smått osynligt för det mänskliga ögat men inom mig sprids leendet. För det gick faktiskt ganska bra idag.

I detta nu, gör jag i och för sig inget vettigt, men jag har börjat med den förbenade C & C-uppsatsen för CC. C:n. Det känns bra, ett par rader är inte mycket men mer än inget och mer än att inte ha en början som allt som oftast kan vara det allra svåraste.

För att göra detta långa inlägg ännu längre och än mindre lockande att läsa måste jag även flika in att vuxenpoängen har skramlat in idag. Jag har numera 2 (två) bankkort i plånboken, två VISA-kort att handla med. Jag kan öppna min plånbok vid kassan, fingra på korten (i plural!) och välja med vilket jag ska betala! Vuxenpoäng. Utan dess like. Att mitt Rasta-Krull har fast anställning och Loppa har bil må slå mig men jag är lätt på en välmotiverad tredjeplats. Score (eller något, huruvida vuxenpoängen är något att sträva om är värt att diskutera...)!

Hur ser morgondagen ut?

Jaja, låt oss inse, det kommer ett litet inlägg lite då och då.

Det är mycket att göra, inte bara allmän ångest över diverse plugg, jag ska kolla upp mycket med trans-sib, registrera mig i så många bostadsköer jag kan, ta en promenad, träna, skypa lite, chatta, kolla mejlen, läsa. När ska jag blogga då? Förlåt, det har åkt neråt i prioritetslistan.

Sommaren är snart här. Kaffet är uppdrucket. Pengarna på mobilen är slut. Magen är tom. Poollarmet går av lite då och då. Jag ska muttra en stund om barn ska få leka krig eller inte på franska idag.

Inspirationen tryter, precis som motivationen. Skit också.

Kyss Karlsson.

Så knasigt uppdaterat det blev här, inget alls med andra ord... I'm sorry.

Börjar försöka strukturera mig inför den stora tentan den trettonde maj. Och ja, vi har fetingtenta fredagen den 13. Inte så för att jag är så vidskeplig, men det är ju ganska ironiskt. Jag ska inte diskutera det, men jag brukar tänka att jag spottar över axeln när jag ser en katt gå över vägen, vilken katt som helst - utan färgåtskillnad (höhö, PC här) - och över båda axlarna för jag kommer inte ihåg om det ska vara höger eller vänster. Jag brukar också undvika att gå under stegar, men ibland är det smidigast.

Jag har i alla fall börjat bekanta mig med FriDa & Saskia igen efter ett par månaders upphåll, har en ordlista på 3000 ord att läsa igenom och lära mig, lite annan litteratur och ett par uppsatser att skriva.

Synd att vädret är så fint bara.

Idag blev även kollektivet fulltaligt till oss sex. Hur underbart är inte det?!

Sakna.

Nu är jag tillbaka till en vardagsrutin att skriva, jag är tillbaka efter ett par dagar av gemenskap, glädje och avkoppling. Ett avbrott i vardagstrampet som man kan säga. Men jag är också tillbaka efter en härlig långpromenad som jag åtog mig denna eftermiddag. Jag vet inte var jag ska börja. Ska jag berätta om mina och min mors dagar här, om vinprovning, Centre Ville, promenader, restaurangbesök och rofyllt filmtittande i sängen med regnet smattrande utanför? Om tillståndet i huset, arga hyresvärdar och poolkillar? Om dagarna som kommer, tankarna och funderingarna om dess få veckor och sedan sommaren, och allt som komma skall med den?

Just i detta nu, i dessa minuter sitter jag på en av de två vita plastsolstolarna på verandan, jag hör V skramla i köket i förberedelse för kvälles tomatsås, ett och annat gymtande läte från bröderna, A som höjer en röst för att lägga in sin åsikt och sina tips i matlagningsprocessen. Växlande molnighet har vi typexemplet på idag och ibland känns det som en liten regndroppe faller, men jag ser ingen på datorn. På andra sidan huset hänger lakan på tork, tre tvättar har jag kört idag, högen bara växte där nere utan att någon kändes vid sängkläderna. Det vore ju väl om det inte regnar. Jag har ett glas vitt vin bredvid mig av treliterslådan mamma och jag köpte på Casino, tre liter Chardonnay till det humana priset 9.35 euro. Det är ett bra vin. På ena armsödet står olivburken och på det andra ligger locket upp-och-ner-vänt med fem kärnor samlade i.

En doft av mat sprider sig, jag hör lite tjo från något trädgårdsparty i närheten, annars dominerar fågelkvittret som endast bryts av en förbipasserande bil ute på gatan. Veckan har med ett genomgående tema studerat det franska påskfirandet. Vi har inte kunnat dra så många slutsatser från detta bisarra lands helgfirande annat än att långfredagen inte uppmärksammas, franmännen älskar chokladkaniner och att gymmet har stängt på påskdagen utan att överhuvudtaget komma på tanken att annonsera om det.

Idag verkar även vara den stora familjeflanerardagen, nog för att söndagspromenaderna är en veckovis tradition så tar vi det snäppet längre idag. Alla ska ut. En liten vandring. Jag gick min springrunda idag och gillar den starkt. De ord jag beskrev den med i tanken igår är värda att omsätta till det latinska alfabetet; den tar en halv p3-poddokumentär, jag får hästdoft i näsan och mina knän förstörs bara lite. Pluspoängen för idag är toppnoteringen på diverse Bonjour! Bon Courage! eller artiga nickningar till mötande motionärer; jag går förbi tre äldre herrar som står och småpratar på en liten smal väg, de stiger alla tre åt sidan när jag passerar varpå den ena höjer handen mot sin svarta keps och säger Bonjour Mademoiselle!, äldre man nummer två följer exemplet och höjer handen mot sin huvudbonad och säger även han Bonjour Mademoiselle!, den tredje trevliga mannen kan inte vara sämre och även han gör en gest av att ta av sig mössan och hälsar glatt Bonjour Mademoiselle!

Kan jag bli annat än varm i hjärtat? Nog för fransmän och alla deras egenheter men detta är ju helt fantastiskt! Hur skulle detta sett ut i Sverige? Bonjour Messiuers!

Vinet smakar förträffligt och solen tittar fram, lakanen torkar på, V och jag är levande bevis på att det går att gå hem från gymmet (må så vara att det inte är en snabb, smidig eller enkel väg) och på det hela taget har min påsk varit bland de bättre. Förra året började jag med att sätta ett dåvarande rekord i långpanna (16 timmar) som oavbrutet tillbringades i puben uppe i Hooflake med brutalt mycket människor och spritserverande. Den kvällen slutade i det värsta och längsta bråket jag haft med min bror, följdes av mer jobb hela påsken lång. Tröttsamt, argt och utan sömn. Det verkar ju onekligen bättre att vara ledig.

Jag slutar väl här och tackar för att du orkat läsa hela texten ner. Eller menar på att om du bara läser de sista raderna missat en trevlig historia.

Vad är att leva?

Då har vi alltså nått den nya dagen, den som blir ny imorgon med. Att man, vi människor, kan tröttna på saker. Allt som sker är ju ändå nytt. Varje minut som kommer för med sig en ny tid, ett nytt tillfälle och ett nytt andrum att skapa det man vill i. Det nya. Det är det som är hela tiden.

Ibland blir det nya en stor skillnad mot gårdagens nya. Ibland förblir det nästan detsamma. Dagens blåskimrande nyhet är öppnandet av poolen. Vår pool. Alldeles vår egen. Tio meter utanför huset ligger den och glittrar, avtäckt, med rent vatten och svalkande. Mister Rob Softly.

Osedd kom du, osedd jobbade du, osedd åkte du. Men dina gärningar förblir.

Plask. Nej, jag har inte testat. När jag kom hem strax innan det tre timmarna gågna efter tolvslaget öm och skör efter lite låtsasboxning och fruktinköp, i stort kaffebehov utbrast jag till grabbarna som lugnt satt nersjunkna i soffan om vattnet var kallt? Oförstående blickar fick jag ett gott exempel på. Ett tveksamt - Vadå, fungerar inte varmvattnet igen? De hade inte sett. De hade inte gått ut än. Ivrigt och med nyfödd energi vinkade jag ut dem, av med hörlurar, upp ur soffan, bort med datorn. KOLLA! Ja, poolen glittrar.

Så nu är väl sommaren om något kommen. Kallt är det i vattnet. Larmas av ska det göras innan man doppar sig. Det ska avnjutas, men inte nu. Min största existentiella fråga i detta läge är om jag ska dammsuga och moppa golvet eller duscha först. Inget av det är kul, givande eller spännande, bara nödvändigt ont. Jag har till och med fått i mig kaffe. Men inte hjälpte det.

Facebook-fliken flipprar i ögonvrån. Nouveau message de Robert ! - Facebook - Nouveau message de Sylvain ! Men de får banne mig vänta. Här ska det städas och fixas. Mer ost är inköpt, vindruvor och jordgubbar. Den rökta laxen jag kostade på mig är dock spårlöst försvunnen så jag får väl improvisera hejvilt då jag äntligen ska få krama min ömma moder.

Vi har pool, vi har kaffe och vi har det bra.

Jordens rotation forsätter även idag. Bra är väl ändå det. Månens dag, som för flera av oss är den första dagen i vår vecka uppdelat i sju, har inte innehållit annat än en rejäl storstädning av vår kyl. Detta inte enbart för att min mor ska belägga en visit här utan snarare för att jag blev själv kvar i den denna morgon då M for mot nordligare breddgrader. Med E:s hylla renrensad på allt utom en stackars syltburk, M:s hylla endast bärandes på ett äpple och lite sallad som skänktes till resterande kollektiv och R:s hylla där det endast återstod ett par burkar blottade helt plötsligt alla hyllplan som producerats i genomskinligt material. Det var nog helt enkelt dags att diska hyllplan, skura väggarna och hälla kokande vatten i avrinningshålet som är igentäppt.

Nu skiner det.

Och jag har försökt fylla upp hyllplanen igen. Mitt var också tomt som om jag skulle ge mig av denna förmiddag men saken är åtgärdad. Tomater och sockerärtor! Idag fann jag även min älskade nektariner på Casino, det var på tiden! Men, över 6 euro per kilo var lite väl magstarkt för mig, men det existerar! Åhh. Jag älskar nektariner.

Denna sol- och städfyllda dag som varvats med frågeställningar om hör här, jag har smalnat av mitt uppstatsämne lite, franska språkets roll i integrationsprocessen, avslutas nu med att bokstavligt talat strunta i att åka och träna för att jag inte kan bestämma mig för om jag känner för det eller inte. Då stannar jag hemma. Ska skype-dejta för fullt ikväll tänkte jag. Både Krull och Fnösket mitt ska allt höra min träliga röst älta om solen och Frankrike. Hur jag längtar hem och inte. Hur jag tror sommaren ska bli och vad allt för med sig och bär bort.

Vad jag tror är den bästa tomatsalladen denna jord skådat väntar på mig i kylen, Krull på skype och imorgon är en annan dag.

Ta för vana är en farlig vana.

Nej, ursäkta då. Det blev inget till inlägg igår. Internet fortsatte hoppa fram och tillbaka, jag och M gjorde gramamtikövningar och rundade av med en kort kvällspromenad innan Azouz Begags liv som nyutsedd minister fångade mig sådär en halvtimme innan sömnen segrade. Un Mouton dans la Baignoire heter den förresten, boken.

Dagen, denna fantstiska söndag, har fyllts av ett Abs- & Ass-pass som vi sammanfattade till att hålla alldeles för lågt tempo. Jag har duschat, ätit rena rama lyx-lunchen beståendes av två knäckebrödsmackor med makrillsröra, sallad och kokt ägg på. Därefter har jag spenderat två timmar och pratat franska med Sylvain. Oh yes, vi tog en kaffe och flanerade lite på stadens gator. En parlant fancais. Men visst, det borde väl kanske inte vara en sådan stor grej att jag har klarat mig på egen hand med en fransos, det borde jag ju kunna efter nästan tre månader, men faktiskt, det är ballt för mig.

Vidare denna afton ska vårt resterande två tredjedelarskollektiv ut och äta för att bryta trenden. Trenden av hemmasittande, pluggande, tränande. Godisskålen börjar minska. Solbrännan lägger sig fint. Stämningen är bekväm och avslappnad.

Och jag längtar. Till att min älskade mamma kommer på besök. Till att få krama om henne. Prata och tjattra och dricka vin och umgås. Det ska vi göra i ett par dagar.

Sedan ska jag även spotta lite idéer om varför barns ska, eller inte ska få, leka krig och med leksaksvapen. Och läsa lite Amélie Nothomb som tydligen skildar Japan på franska. Bara kombinationen känns intressant, mer Begag och hans bekymmer. Mer fnulande på franska integrationspolitiken med vinkel...vad? Skolan? Skolan är en viktigt byggkloss. L'école.

Morgondagens ska ägnas åt att betala den aningen förträngda, förskjutna och för dyra oljeräkningen vilket inte görs på ett av de smidigaste sätten. En bussresa; att ta med karta och kompass samt Carte Bleu. Kanske, om kroppen tillåter - ett Bodycombatpass. Troligen inte. Men en storhandling kanske, besök bör förberedas och tomma kylskåpshyllor är inte att uppskatta. Mitt nya småätarberoende: sockerärtor! Hoppas Dia har kvar extrapriset 500 gram för 1.5 euro.

En pudervippa på näsan kvällen till ära? Länge sedan jag sminkade mig annat med en mascara-touch som kanske har inträffat två gånger i veckan senaste tiden. Moneysaver.

Superorden på vägen idag uteblir. Ni vet själva inom er hur det är bra.

Hjärtslagen slog just två extra skutt. Livboxen har vi behövt starta om fyra gånger idag och två gånger i morse och tå gånger nu ikväll, den första var nervpåfrestande - lampan började blinka rött igen, precis så som den gjorde den första internetlösa månaden här. Det var verkligen ett ångestfyllt blinkande. Andra gången tog vår vita lådan helt bara. Som om vi inte hade någon ström, men det hade.

Hursom, nu är den uppe och kör igen och vi håller tummarna för att det ska förbli så.

Nej, nu tröt inspirationen. Jag återkommer med ett roligare inlägg senare.

Svipp.

Har ni sett SVT:s nya serie Krig för Fred.

Reportage från den svenska styrkan i Afghanistan. "I en serie på sex program följer vi den svenska truppens möte med krigets vardag i ett av världens fattigaste länder. Trots närvaron av utländsk militär i tio år har säkerhetsläget i landet bara blivit värre. Del 1 av 6: Striden vid Nghala."

Finns att tillgå på SVT Play. Se den, tänk och delta. Det var helt nya bilder, intryck och värderingar för mig.

Påsklovet är kommet med regn och rusk blandat med en strålande sol. Paketleveranser har fekventerat vår dörr och så jag entrade huset efter närmare tio timmars utevistelse med både bravadtåg och sömnens framlockande lektion i bagaget så låg ett paket med mitt namn på pallen invid köket. Azouz Begag, ditt liv och dina val ska jag sluka. En stor fransktalande pocket. Hur ska jag få hem dig sen? Fast det är intressant att läsa, och det måste ju överväga tyngden. Allt kan inte mätas i kvantitet, det finns andra värden.

Det andra postpaketet för dagen var dock snäppet vassare. V:s mamma och pappa, föräldrarna till vår underbara leendefabrik, hade skickat en "liten" påskhälsning. Ett magasin Allt om Mat och godis. 200-grams Marabou chokladkaka. Gelehallon. Plopp. Dumle. Kexchoklad. Pimpim. Zoo. Fruxo. Salta Katten. Idag firar vi påsklov och hälsningar, dessutom töms snart kollektivet på folk och ersätts tillfälligt av andras gäster.

E är oss saknad sedan två veckor och förblir så även över denna ledighet, R far hemåt med morgondagens Ryan-flight och M lyfter vid sin tur hemåt på måndag. Kvar blir jag, A och V, tillsammans med min mor och A:s bror. Det kommer bli en fantastisk vecka!

Och kvällen ligger framför oss. Godisskål. Lov. Planeringar och vändor. Sista dagen idag, många ungdomars ångestfyllda dag. 15 april. Jag ska pria om tvåan och trean tror jag. Men det blir nog änväl Uppsala på ettan.

Hurväl är annars ett ord som jag ska lära mig använda. Huruvida gillar jag starkt men V rekommenderade även hurväl som jag nog aldrig nyttjat innan. Eller huruväl kanske? Ehuru är ballt om inte annat! Intressant med våra gamla konjunktioner (?) är det allt.

Lite franskabok, en dumle, en kopp te och lovet är, i känslan så smått nere i bröstet av att vår séjour i Aix börjar ta slut, i annalkande.

Det finns mycket frågor och än fler svar.

Träsmak i baken kan jag allt konstatera.

Igår tömdes raden av husspritflaskornas sista skvättar och vi diskuterade bland annat ordet hårig. Huruvida det var av positiv eller negativ klang. Delade meningar rådde. Hårig är för mig ett negativt laddad adjektiv av den anledningen att behöver man beskriva något som har mycket hår så är det för mycket av det. Hårigt är i egentlig mening neutralt - precis som kalt, fluffigt eller fullt - men som sagt, finns det ett behov att säga att något är hårigt så använder i alla fall jag, och flera med mig kom det fram i går, beskrivningen hårigt.

Delade meningar rådde som redan påtalat och en av oss hävdade starkt att det är ett neutralt ord. Vilket fördrar du då - en hårig man eller en svettig man? Detta blev vi som förespråkade en underliggande negativ ton i ordet frågade. Svarade gjorde vi inte men konstaterade att svettig kan ha både en positiv och negativ betydelse. En hårig, svettig man är dock sällan bra. En svettig man kan vara bra. En hårig man känns inte lockande.

Men som glöm då inte parametern att en man med hår inte nödvändigtvis behöver vara hårig. För en vaxad man är inte heller så mycket att lockas av alla gånger. Hår ska det vara men inte hårigt. A mon avis.

Grumligt grillande grumsas grånande grundligt.